Hur hanterar man det här beskedet?

Är så ledsen. Så otroligt ledsen. Vet inte vad jag ska säga eller göra. Vad ska man säga?

"Håll ut, du klarar det här"

Känns förbannat vagt. Det är betydligt lättare att vinna på en trisslott än att överleva den sjukdomen. Men det är klart. Hoppet måste vara det sista som överger en. Det absolut sista...

Hon gissade på att pojken skulle födas idag, men icke. Han är kvar i magen!

När tror du att han kommer ut?

Gissa här

Man vill ju inte att de slutar såhär.

Dagens outfit - Mina rosa mjukisbyxor i plysch!

Givetvis äkta Juicy Couture, vad annars?

Inköpta... 2005. Skitfula, duger när ingen ser. ;)

Om du inte kan se/läsa någonting så dra i yttre ögonvrårna så att du får sneda ögon .

Fortsätt dra tills ögonen är nästan stängda.

Ja ni.... ;-)


♪♫♫♫♫♫♫♪ *visslar vidare*

Var gärna med och gissa barnets födelsedatum! Klicka för att komma till rätt inlägg.


Det var lite kaos i morse. Det spöregnade och jag saknade paraply. Men som tur var är det marknad i stan och precis utanför porten stod en knalle och sålde just paraplyer. Så jag hann inte bli det minsta blöt på vägen till förskolan!

Kevin och jag tog en sväng alldeles nyss för att kolla in marknadsstånden. Jag köpte en påse godis och Kevin fick tag i det han önskade sig mest - en liten McQueen-bil samt en Sally-bil i samma skala.




Lyckan är total!

Så var det då dags för Askersunds höstmarknad. En tradition sedan Gustav Vasas tid. Det var nämligen han, som år 1550, förordade att det skulle hållas marknad i vår lilla stad två gånger per år. En på våren och en på hösten.

Det ursprungliga syftet med marknaden finns dock inte kvar. Jag menar, förr var det främst boskap, grödor och hantverk som såldes. Nu är det pruttspray, ballonger och sockervadd som toppar försäljningslistorna.



Bjuder på en marknadsbild från början av 1900-talet

Jag är gravid i vecka 38 nu (37+0) och jag får på mig mina byxor som jag hade innan jag blev på tjocken!

De sitter perfekt över lår och rumpa, men knappen kan jag inte knäppa eftersom magen har sjunkit lite.

Graviditetsvecka 38 innebär dessutom att jag är helt fullgången och ska sluta med min Trombylbehandling. Nu är det bara att vänta på att det sätter igång!

Jag tror att vi behöver ta en diskussion du och jag.

När jag ber mina böner om att vattnet ska gå, så menar jag INTE:

*Att det ska börja ösregna
*Att det ska bli stopp och översvämning i avloppet
*Att det ska börja pissa ur näsan

Nu tror jag bestämt att du har skenat iväg ordentligt.

Lägg de timmar du lägger på min blogg på att rehabilitera dig själv istället. Då kanske du kan arbeta i framtiden, kanske som diktator eller något annat spännande.

Känner du för att krångla lite och vill byta IP? Det går om man har lust!

Såhär byter du din IP-adress hos Bredbandsbolaget:

Windows XP/2000/Vista:

1. Klicka på Start
2. Välj kör
3. Skriv: cmd 4.
Skriv: ipconfig /release
5. Skriv: net stop "DHCP Client"
6. Skriv: net start "DHCP Client"
7. Skriv: ipconfig /renew


Windows 95/98:

1. I kommandoprompten: skriv winipcfg /release
2. Starta om datorn Efter detta får din dator en ny adress.

Man bör tänka på att de sju till åtta första siffrorna i IP-numret ofta inte ändras, då de första siffrorna i IP't hos BBB anger vilken station du tillhör. Alla IP'n lagras dessutom, så det finns ingen anledning att krångla runt i hopp om att komma undan olagligheter såsom hot eller kanske fildelning.

...eller ska jag kalla dig Nicke Nyfiken? 

Du som skrev kommentaren under detta inlägg bland annat.

Jag har ingen som helst skyldighet att publicera alla kommentarer. Inte heller har jag skyldighet att berätta mer ingående vad det handlar om. Om du tycker att min blogg är sjuk och icke läsbar så finns det en lösning på ditt problem.

Ta trollfar under armen och åk ut till stugan i skogen, där täckning saknas för både internet och mobiltelefon. Ta en promenad på stigarna, åk ut och fiska eller slå ihjäl lite mygg. Kanske ger dig lite lugn och ro samt något annat att tänka på? Bättre det än att sitta instuvad i  en lägenhet i Huddinge och fastna i en "sjuk" blogg.

Du är ju så korkad så man blir mörkrädd. Har du något innanför pannbenet öht?

För det första, du väckte Kevin när du ringde.  För det andra, din kommentar här i bloggen. Ja vad säger man?

Ett stort skämt är du, det erkänner du till och med själv.

Nä du, låt mig vara. Du kommer ingenvart med dina hot. =)

Men är inte helt säker.

Återkommer... ;-)

Och är riktigt stolt över mig själv! Har suttit i samtal nu under dagen och vet ni?

Det är nämligen högst 10 månader kvar av steg nummer 1. Efter det är det mindre än 2 år kvar.

Sen är jag fri, fri, FRI!

Var på cirkus med sonen och kom hem för en stund sedan. Han tyckte inte det var så intressant, förutom popcornen, McQueen-ballongen och blinkgrejen han fick köpa. Föreställningen tittade han inte åt. ;-)

Av den anledningen, samt på grund av min allergi, så gick vi hem innan cirkusen var slut.

Jag har blivit sjukt känslig mot pälsdjur nu under graviditeten. Hoppas det värsta går över efter att jag har kalvat.

Sen juli har jag klippt fem personer. Nu ringde person nummer sex och vill bli klippt här i veckan, samt att den första jag klippte behöver fixa frillan igen. Roligt är det! Fler klippningar hade det säkert blivit  om jag hade haft orken.

Skulle behöva investera i nya saxar snart bara. Och en trimmer. Tips?  =)

Kevin är lite förkyld, stackarn. Men trots det har vi varit iväg en sväng till hembygdsgården och tittat på djuren och ätit glass. Kevin och hans kompis fick hjälpa till att mata fåren. Det tyckte de var spännande. Nu är det tyvärr rätt så hostigt här. Hoppas att han blir frisk tills på tisdag då det är dags för dagis igen!

Nu ska vi äta lite kvällsmackor, sen blir det bums i säng för lillherrn.




 

Du behöver inte skicka fler fjantiga hotkommentarer med filmlänkar till mig. Det biter inte förstår du. För någon mer patetisk och feg människa än dig får man leta efter. Mycket snack men verkligen ingen verkstad över huvud taget är det när det gäller dig. Jag menar, över 30 år och har fortfarande inte varit mer än 100 meter ifrån din mammas arsle under hela ditt liv. Både tragiskt och patetiskt. Du är ett stort skämt hela du, så rätt smeknamn på kommentarerna har du valt, det är iallafall ett som är säkert.

Babyvakt, eller babymonitor som de också kallas. Känns som att jag kommer att vara i behov av en sådan framöver, om jag till exempel måste ner till tvättstugan och greja eller så när lillgrabben sover. Men vilken sort ska man välja? Det finns ju så många.

Priset spelar ingen roll. Det viktiga här är räckvidden samt givetvis säkerheten.

Någon som har tips på en bra modell?

Beräknad ankomst enligt ultraljud är den 15/9, men enbart några få  procent föder på beräknat datum.

När tror du att han kommer?
Längd och vikt?

Läste igenom de senaste inläggen i kategorin om graviditeten och insåg att det mest har varit gnäll den senaste tiden.

Nu mår jag bättre. Visserligen är det tungt rent fysiskt, men inte så fasligt ändå. Jag menar, bara krabaten väger ju 2,6 kg. Sen har vi moderkaka, fostervatten och tuttar som också gör att man har blivit lite tyngre. Klart att det känns.

Men jag får sova lite bättre nu vilket gör underverk både fysiskt och psykiskt. Jag mår bra, jag ser att dagarna går med raketfart.

Sprickfärdig

...kommer inte i närheten av varken mig eller mina barn förrän jag har fått en ordentlig ursäkt.

Kom inte och fjäska och tro att allt är lugnt för det är det inte. Vet faktiskt inte om jag någonsin kommer kunna smälta det som sagts och gjorts bakom min rygg.

En sak ska ni ha klart för er. Snackar man skit så brukar sanningen oftast komma fram. Dynghögar!

BM-besöket idag gick bra. Allt såg helt okej ut. SF-måttet ligger på 35, straxt över mittlinjen på kurvan. Där har jag legat ett tag nu. Trots det känner jag mig inte som någon flodhäst än. Förutom på nätterna då, när man ska i och ur sängen, eller vända på sig. Då är det tungt.

Nästa vecka blir det ny Hb-koll. Har bytt järntabletter som jag klarar av att ta rätt dos av dagligen, så jag hoppas på en liten höjning där. Egentligen vill de ge mig sprutor, men eftersom de kostar skjortan så väljer jag att skippa dem tillsvidare. Jag menar, 900:- för fem ampuller. Jag behöver tolv ampuller för att komma upp i rätt nivå. Känns sisådär.

Hade en väldigt jobbig natt igen med mycket förvärkar. Fick dock sova en stund på förmiddagen när Kevin var på dagis. Det var  skönt!

På grund av vissa misärer kan vi inte vara hemma i helgen. Men jag tar med mig datorn. Och tänk inte ens tanken att göra inbrott. Grannen har stenkoll. ;)

Vi som hör barnet berätta om vad som försiggår därborta blir för fasen mörkrädda.

Det är våldsfilmer som 3-4 åringar får se. Blodiga TV-spel. Filmer där tjejer pussar på andras rumpor. En massa fula ord som sägs. Dåligt med mat och inga rutiner. Ingen tillsyn över barnen som får härja fritt. En hel del alkohol.

Låter bra va? Funderar skarpt på att kontakta soc. Stackars barn...

Efter en halvjobbig natt blev det trots allt en  bra dag.

Iväg till dagis där Kevin trivs som fisken i vattnet. Sen vidare till spec-MVC för nytt ultraljud - en såkallad viktskattning.

Pojken beräknas nu väga ca 2600 gram, vilket är alldeles utmärkt. Om han fortsätter följa kurvan så kommer han väga cirka 3400 när han föds och det är ju ganska exakt vad de "ska" väga när de är färdigjästa. Blodtrycket låg bra och vi pratade lite om igångsättning och kejsarsnitt, vilket läkaren avråder ifrån. Jag håller med läkaren, jag ska försöka hålla ut. Just nu är det okej med sömnen så jag känner att jag har krafter ett tag till.

Dagishämtningen gick också utmärkt. Fint väder är det  nu också och Kevin vill iväg och bada. Funderar lite på om vi orkar ta oss iväg nu eller om det blir ett kvällsdopp lite senare. Vi får se!

Kevin har förresten redan börjat prata dialekt. Det gnälls som attan här hemma. Låter rätt charmigt faktiskt.

Han sköter sig exemplariskt på dagis. När vi kom och hämtade honom idag så hörde vi hur han satt och tjattrade vid matbordet. Mitt i lunchen dök vi upp så det blev till att inta bänken utanför.

Tänk, han är redan färdiginskolad!

Imorgon är det dags för nytt tillväxtultraljud. Hoppas det går bra. Kevin kommer vara på dagis och jag har en backup ifall att något skulle hända som gör att han måste bli hämtad snabbt.

Man märker verkligen på honom att han har det bra här i stan. Det är en bra mycket lugnare kille att tas med. Väldigt få utbrott att parera. Kanske för att jag börjat med ny taktik?

Mycket mer kommer jag att lära mig, då jag ska börja på en 4-månaderskurs nu till hösten, som habiliteringen anordnat. Blir ett par kurstillfällen i veckan under dessa månader. Ska bli riktigt intressant!

Min lille herre ska nämligen inte vara beroende av någon annan i resten av sitt liv. Han ska lära sig att hantera sina svårigheter själv när han är vuxen. Det är målet! Och hans diagnos ska aldrig, aldrig vara något att skylla på för att försöka slippa undan saker.

Problem är till för att lösas och hinder är till för att övervinnas.

Väl på plats frågade jag Kevin återigen om jag skulle stanna eller om jag skulle gå.

"Gå mamma. Jag vågar."

Sen sprang han in och började rota bland leksakerna.

Jahapp. Nu är jag hemma. =)

Tydligen är det kaos på jobbet. Tv4-nyheterna har varit inne och luskat, se här. Tur att jag är sjukskriven. Jag tänker varken säga bu eller bä om situationen. Får ju tänka på att jag fortfarande är anställd.

"Skicka aldrig mer Kevin hit... ta ditt ansvar nu när du har ensam vårdnad..."

Kommentar från hans egna farbror... med en länk till en väldigt obehaglig filmscen.

Ja vad ska man säga?

Nej, det kommer jag inte att göra. Jag har aldrig någonsin hindrat umgänge. Däremot har jag sagt att pappan får komma hit och hämta honom, samt de närmsta tre till fyra månaderna även skjutsa tillbaks. Jag står för halva reskostnaden.

Dessutom. Ensam vårdnad har jag haft länge, här snackar vi ÅR. Men jag ansåg att det var bäst att sonen fick ha kontakt med sin pappa. Vårdnad och umgänge är två helt skilda saker, vilket jag har förklarat  för det där otroligt korkade gänget flertalet gånger.

I en tidigare kommentar drogs det upp att Kevin har en ny styvpappa. Den ni kallar styvpappa och jag är bara vänner. Inget annat. Och hade det inte varit för honom, så hade M aldrig haft Kevin så mycket sedan jag flyttade. Det är nämligen han som har ställt upp och kört på Kevin, då hans far varit för lat för att hämta och lämna. EN ENDA GÅNG sedan juni har pappan åkt själv. Det efter en jävla massa krångel då jag tillslut fick stå för hans del av reskostnaden än en gång. Visserligen är det sagt att det var ett lån. Men de pengarna kan jag nog se mig om i stjärnorna efter.

Ni verkar ju inte direkt vilja ha med Kevin att göra. Schysst släkt.

Låt mig vara. Du har ingenting med detta att göra. De enda som behöver vara inblandade är M och hans gode man, som råkar vara din mamma. Inga andra.

Det ante mig. Spillde smet på golvet. Kladdigt blev det men pannkakorna blev goda. Och smeten som blev kvar räckte. :)

Idag är det exakt 4 veckor kvar tills det är beräknat att föda barn. Helt otroligt vad fort tiden går!

Skulle visserligen inte ha sagt så häromdagen, men nu är det lugnt i magen och jag kan sova på nätterna. Det gör underverk vill jag lova.

Kul att höra att min son har fått en ny styvpappa. Var mer än vad jag visste. Betyder det att jag har en karl som jag dessutom bor med? Undrar vad han heter?

Det gick klart över förväntan. Visst var det lite segstartat, men efter någon timme släppte det och jag var ifrån en kort stund under dagen.

När vi gick därifrån så sa Kevin:

Mamma, imorgon vill jag vara själv på dagis. Mammor får inte vara med.

Jag som är så gråtmild just nu, hade svårt att hålla mig från tårar då. ;-)


På hemvägen blev vi invinkade av den trevlige pizzagubben. Kevin fick en klubba bara sådär och blev jätteglad. Sen gick vi och köpte nya stövlar och en ryggsäck på skoaffären här nere.




Och ni "anonyma" som har kommenterat. Lägg ner bara, ni har inte den blekaste om vad ni snackar om.

Riktigt underbart!

Just  nu sitter jag på tåget. Ska hämta sonen i Stockholm. Om hans far kan åka? Nä knappast. Ändå är det jag som får höra att jag inte är sammarbetsvillig, som dels lagt ut pengar för att han överhuvudtaget skulle kunna ha pojken och dessutom sätter mig höggravid på en 4-timmarsresa. Man tackar...

Den skumpiga resan ger mig förvärkar. Skulle inte förvåna mig om vattnet går. Murphys lag, ni vet. Kan det jävlas, så ska det jävlas.

Om man har det dåligt ekonomiskt så finns en hel del tips på vad man kan göra för att få en bättre levnadsstandard.

Man kan:

Flytta till en mindre lägenhet alternativt skaffa en inneboende
Börja jobba
Sluta eller dra ner på eventuell rökning
Hoppa över supande
Sälja prylar man inte använder

Ja det finns massor man kan hitta på! Då kanske man kan göra bättre saker för pengarna. Typ, köpa eget skithuspapper.

...fortfarande kvar i magen.

Själv är jag helt uppgiven och vill bara ha slut på eländet. Har gått igenom mycket under den här graviditeten, mer än många kan ha anat. Har liksom inte skrivit om allt.

Somnade vid 1. Vaknade vid 3 av kraftig mensvärk, sammandragningar och oooooooooont i svanken.
Är vaken sen dess. Nu börjar smärtan plana ut men jag mår illa och är alldeles darrig efter varje omgång.

ORKA

Kom igång på riktigt istället för att bara pinas.....

Hans pappa dök upp, efter att jag ringt otaliga samtal och blivit 500kr fattigare på grund av biljettköp.
Men fy vad det blev tomt här nu. Saknar honom redan...

Var hos BM idag på en av de sedvanliga kontrollerna. Hem kom jag med en TENS-maskin. Jag är i himmelriket!

Nu kanske jag kan sova inatt. Hoppas, hoppas!

---

Har en ledsen son som går och undrar över när hans pappa dyker upp. Har inte något svar att ge honom. Igår pratade jag med honom, samma visa igen. Idag lovade han att han skulle komma till 100%. Han skulle återkomma senare igårkväll med tid. Hörde inget ifrån honom. Själv har jag ringt honom otaliga gånger sedan i förmiddags. Inget svar, han skiter i Kevin totalt.

Blir så ledsen av att se en ledsen och frustrerad Kevin som saknar sin pappa.

Nu har jag intagit soffan igen!

Gick och la mig vid 23.30 efter att ha vilat på soffan hela kvällen, dock utan sömn. Innan sänggående tog jag två alvedon. Vaknade igen vid kl 2, 3.30, 5 och slutligen nu kl 6.30 för att jag inte står ut. Det kryper i kroppen. Har halsbränna. "Mensvärk" har jag. Sammandragningar, tyvärr inga regelbundna. Myggjävlar som ska irritera med sitt surrande och kliande myggbett. Är tungandad - känns som en början till allergichock, det är varmt och jag kan bara ligga på sidan annars får jag ingen luft.

Svullen har jag också blivit. Vaderna är som stockar, tårna som prinskorvar och händerna börjar så sakta öka i omfång även de. Har gått upp två kg på bara två dagar och blodtrycket som mättes på förlossningen natten till i måndags var något förhöjt. Det låg på 105/85 mot tidigare 95/55. Läcker inte protein så än är det ingen havandeskapsförgiftning. Oron sitter tyvärr i. Jag om någon vet ju hur fort det kan gå innan det slår över och blir akut.

Ja det får ni nog stå ut med sålänge jag får stå ut med det här.

Har varit lugnt i någon timme med bara någon enstaka, ej smärtsam sammandragning men har molvärk i ryggen som blir starkare och starkare. Nu är det igång igen, svårt att mäta hur långt det är emellan. Det molar även "där nere", känns som precis när man håller på att få mens.

Innan det lugnade ner sig var jag alldeles flåsig under varje sammandragning, är fortfarande dyngsvett och yr. Börjar som sagt om igen.

Börjar bli riktigt hungrig. Äta kanske?

Falsklarm? Nja.

Regelbundna sammandragningar? Ja.

Förlossningsvärkar? Nej

Gjorde vaginalt ultraljud. Tappen är nästan borta, är bara en cm kvar (från 4 cm som det var vid sista mätningen i samband med tillväxtultraljudet)  och jag har börjat öppna mig. Buktande hinnblåsa.

Då jag fortfarande har 5 veckor kvar till beräknad förlossning ville läkaren (och jag, iallafall halva jag) försöka lugna ner förloppet. Fick en bricanyltablett vilket fungerat sisådär. Läkaren ville ha mig kvar över natten, men jag kände  mig inte alls sugen på en natt på sjukhus. Fick åka hem när jag frågade.

Vi är väldigt trötta just nu. Var inte hemma förrän kl 5 i morse. Kevin vaknade kl 10 så det var bara för mig att knalla upp. Ligger just nu på soffan och har lite känningar. Har mer molvärk idag men sammandragningarna är inte längre regelbundna tack vare bricanylen.


Ena delen av mig vill ha kvar honom i magen i ett par veckor till.

Andra delen av mig vill ha ut honom nu för det är förbannat jobbigt fysiskt nu.

Nu åker vi in

Men det gör inte så ont så det är nog falsklarm igen. Avvaktar.

Det släppte inatt vid 4 på morgonen, efter bricanyl, alvedon och vila. Men nu har det börjat om lite lätt. Vi får se vad som händer. =)

Läsaren Mimmi undrar om jag har någon som stöttar mig och ja, det  har jag. Jag har fullt med folk omkring mig som ställer upp.

19:00 Molvärk i nedre delen av magen samt smärta i ryggen.

21:00 Smärtan trappas upp. Kunde inte sitta eller ligga stilla, kändes bättre att stå och vagga eller gå lite försiktigt. Efter en stund drog det igång med sammandragningar.

22.00 Efter att ha gått med sammandragningar var 4-5 minut i en halvtimme ringde jag förlossningen för att rådfråga. Har bricanyl att ta och frågade om jag fick ta en sådan. "Det gör du som du vill"  fick jag till svar. Efter 34 fulla veckor stoppar de inte värkarna på förlossningen och det är ingen fara för barnet att komma ut om han vill.

Tog en bricanyltablett då jag anser att han gärna får växa på sig lite till.

00:20 Har nu inte haft någon sammandragning på ca 15 minuter. Har inte lika ont i ryggen men molvärken är kvar. De sammandragningar jag har haft senaste timmen har ändrat karaktär och är inte lika starka som tidigare.

Jag tänker inte ta mer bricanyl nu. Kommer det igång så gör det. Då får han komma ut.

Jag kanske låter som en riktig surkärring här i bloggen just nu. Men  det är jag inte. Jag har en riktigt bra dag faktiskt!

---

Idag har vi visserligen inte gjort mycket. Kan ju inte springa runt direkt men en promenad till hamnen har det blivit. Ärendet där var givetvis varsin mjukglass. Vad annars? ;-)

Snart blir det plättar med glass och hallonsylt. Sen åker vi iväg och badar. Har ett otroligt sug efter kräftor. Vi får se hur det blir med den saken. Är gott att äta men kladdigt att hållas med. =)




Mums, visst ser det gott ut?

Ja  nu blir det ett gnällinlägg om stora pojkens pappa... Jag blir fan galen!!

Torsdag 30/7

En ledsen Kevin blir lovad i telefonen att han ska hämtas på lördag. Kevin förstår inte riktigt hur lång tid det handlar om. Vi gör iordning ett visuellt schema.

Fredag kväll 31/7

Får besked om att han inte kan hämta. Det finns inga pengar. Jag erbjuder mig att betala resan. Han kan ändå inte åka, han sitter och dricker och kommer fortsätta med det under kvällen och kommer därför vara bakfull dagen efter.

"Vadå man måste väl för fan få slappna av ibland"

Lördag 1/8

Förklarar för Kevin att pappa är sjuk och inte kan komma. Ledsen Kevin.

Söndag 2/8.

Får SMS om att Kevin ska hämtas imorgon, måndag. Pappan ska återkomma med tid under kvällen. Ringer upp honom vid 20-tiden och frågar då jag inte hört något. Han vet fortfarande inte. Säger att jag vill ha besked så jag vet när jag ska vara hemma. Får då svaret att han åker kl 8 på morgonen och jag ska se till att vara hemma vid 11.

Måndag 3/8

Skickar SMS vid 10-tiden och kollar vart han är. Inget svar. Ringer efter en stund. Får till svar att chauförren är jättetrött och att de åker senare. Ingen tid angedd. Fortsätter att vänta.

Vid 15-tiden får jag frågan om jag kan ta mig till Örebro då pappan inte har pengar till bensin, så de kommer inte längre än så. Förklarar att jag inte har möjlighet att åka. Inser att han inte kommer dyka upp idag heller.

Får besked senare på kvällen om att han kommer imorgon, tisdag och hämtar. De ska lämna Stockholm på morgonen. Jag förklarar att jag har saker planerat på eftermiddagen och att jag inte tänker ställa in det. Ska de hämta Kevin här så får de komma i tid, annars får de hämta där jag befinner mig (ingen längre resväg för deras del).

Han lovar att de kommer runt 12-tiden.

Tisdag 4/8

Vid 12-tiden hör han av sig och säger att de inte har åkt ännu. De ska bara äta lunch först. Säger återigen att jag ska bort och min skjuts är här kl 15. Han blir sur och slänger på.

Telefonen ringer vid 15-tiden och jag får besked om att de är i Köping, vilket är en till en och en halv timmes resväg kvar hit. Förklarar då att de får hämta Kevin på annan plats, ingen ytterligare reslängd och inte heller svårt att hitta. Förklarar vägen. Får då besked om att de skiter i att hämta.

Får höra att jag är elak som inte kan vänta hemma och inte kan vara lite samarbetsvillig.


Det är alltid nån bortförklaring och jag är alltid den som ska ställa om min vardag för pappans skull.
Hittills är det jag som har åkt fram och tillbaks och stått för reskostnader i samband med umgänge men jag klarar det faktiskt inte längre rent fysiskt. Jag är höggravid och har nog med mitt. Jag har sagt att om han vill ha umgänge så får han hämta pojken. Jag hämtar sedan i min tur. Är det för mycket begärt?

Idag var Kevin ledsen igen och saknar sin pappa. Men jag har inget besked att ge honom.

Och det var otroligt skönt att få komma iväg. Vi valde en kortare film och tur var det för det var lite jobbigt att sitta där mot slutet. Men det gick bra och filmen var bra tycker jag.

Har sovit rätt så illa de senaste nätterna. Känner mig helt skev från midjan och neråt och benen har en förmåga att låsa sig och när det händer gör det ONT kan jag säga. Det plus alla nattliga toabesök gör sitt. Humöret är därför inte på topp. Jag är väldigt gråtmild och har knappt ingen ork kvar.

Är glad över att bäckenbottenproblemen har startat såpass sent i den här graviditeten. För tänk, nu är det bara 5 veckor och 3 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag ser ljuset i tunneln och det är väl det viktiga. Och jag har underbara människor omkring mig som livar upp stämningen och försöker avlasta så gott de kan. Älskar er! <3

Känner mig rätt så död och vill helst sova. Det i kombination med en leksaksfilm, Transformers 2, två och en halv timme lång plus den sedvanliga bioreklamen på 20 minuter, sittandes med en bebis som har som hobby att massakera mina revben när jag sitter upprätt och samtidigt  trycker nedåt så jag måste pissa var 10:e minut känns...


 ...inte så lockande. Faktiskt.


Mat skulle inte kännas helt fel dock. Indiskt är det som står på menyn. Men det leder garanterat till mer halsbränna.

Så frågan är.

• Hur många gånger får man besöka damrummet på sin toalettkod som finns på biljetten?
• Hur många gånger är det okej att resa sig och gå mitt under filmen utan att bli dränkt i cola och popcorn av någon hormonstinn 12-åring som missar tuttscenerna i filmen?
• Och framförallt: Får man ta med en madrass och ligga på golvet och glo?

Vad var det som lät så bred rööööööövlikt?


(Kevin hörde något barn skrika utanför fönstret)

Kevin:

Barn måste äta så de kan växa och bli stora. Och mammor måste äta om de har bebisar i magen annars växer inte bebisen.

Jag:

Men varför måste pappor äta då?

Kevin:

Pappor ska dricka sprit.

Doktorsväska när han fyller år, eller varför inte till julklapp?

*noterar till mig själv*

Orkar inte, vill bara sova. Har  ont och är helt slut, bävar för att ställa mig vid spisen och laga mat, pallar inte med disken och dagens bombnedslag av leksaker. Jag ORKAR INTE.

Ställer in kvällens planer. Orkar inte fara runt. Barnvakten tas dock emot tacksamt.

Har du torrt och behandlat hår? Funderar du på att gå till frisören och få hjälp med ett bra repair-shampoo?

Var inte lika dum som jag och gå på detta skit rent ut sagt.

Har tidigare använt mig av L'oreal Professional's repairserie. Men de hade inte den serien hos frisören jag var inne hos utan jag blev istället rekommenderad eva LINE NUTRITIVE-serien, se bild.

Efter en enda tvätt började jag få klåda i hårbotten. Överhåret blev som fnöske och jag har inte behövt tvätta med shampoo på en vecka. Nu har jag återigen gett produkten en chans. Nu går håret av och det kliar i hårbotten, i nacken och fram på halsen.

Man tackar!

Ooooont i magen. Och i svanken. Och bebis med hicka.

Hoppas det går över snart för ikväll ska jag ut på äventyr. Barnvakt är fixad!

Där kom tröttheten med besked, snart somnar jag ståendes.

Undrar om Kevin går med på dusch och sömn redan nu? Han är trött han också, efter dagens stoj.

Det blev ett par timmar ute på Barnens Ö, med en massa bad och lek. Nu är vi helt färdiga, båda två!

Blir en lugn myskväll ikväll. <3

Det blev sent upp idag. Vi har sovit illa både jag och Kevin. Han har vaknat flera gånger av kliande myggbett. Världens blaffor har han och jag med. Tur att jag har coolgel och alsolsprit hemma, funkar utmärkt.

Idag är det röjning och bad som står på schemat. Jag har en hel IKEA-kasse full med Kevins urvuxna kläder som ska ut på Tradera någon dag. Får se hur mycket jag hinner och pallar.

Ge en 4-åring en kamera så blir hela dagen dokumenterad. ;)


Bilder från gårdagen kommer här!

'

Nalle Puh måste vara med på bild och självklart även fotografens egna fötter.



Besök av Lollan & Jonas. Rörigt? Japp.



Första klippningen för dagen. Jonas.



Lovisa väntar på sin tur.





Kevin tar en filmstund medan jag duschar!



Där kom mamma ut ur duschen, perfekt! (har häremellan raderat en hel del mindre passande bilder...)




Här är dagens bilder!




Någon med ett brett arsel står vid diskbänken...



...och brer mackor




Äter mackor



Och smiter ut.





Det åks lite bil





Där var ett handtag, bäst att dokumentera noga!






Fick flytta till framsätet i väntan på att...



...tjockisen kommer tillbaks från barnmorskan




Nu är vi visst på gång ut igen. Kameran ska med.




Pizzerian måste vara med på bild




Hemma igen. Morsan försöker få ordning på torpet!

Nu har jag varit i farten igen. Har under dagen plockat i sovrummet så det ser nästan helt okej ut där. Är ett par grejer till som ska fixas. Hallen är också nästan klar och jag har röjt undan alla leksaker i vardagsrummet och lagt dem tillrätta i lekhörnan samtidigt som jag har haft mobilen i högsta hugg, bubblandes med älskade Rosie.

Jag blev lite trött, så jag satte mig och kollade bloggar. Hann bara till Kim och fick se hennes pimpade barnvagn. Så nu slog tanken mig... Undrar om man ska montera ihop Adrians vagn så den är klar sen?

Tiden rullar på och så gör även jag. Fem veckor och sex dagar kvar till beräknad förlossning.

Ingen äggvita, hjärtljud 135, bebisen har vänt på sig, antagligen för sista gången, och ligger nu med huvudet nedåt.
Blodtryck 95/55 inte så konstigt att jag är yrslig alltså. SF-mått 33, straxt över medellinjen. Endast 6 kilos viktökning sedan inskrivningen. Tre kilo om man räknar från när jag blev gravid. Allt ser jättebra ut!

---

Idag har jag plockat hallonblad som jag har torkat och ska göra te av i framtiden. Det ska tydligen främja förlossningsarbetet!

En dubbelsäng har jag nu också och ett databord. Skönt som tusan.

Snabb uppdatering från mig idag. Bloggtorka som vanligt. Ska försöka skärpa mig.

Ni som vet, tror ni det blev något av vad som skulle ske idag?

Har en skithäftig grej ute på auktion på Tradera - En hjärtljudsmonitor!

Med den fick jag in Adrians hjärtljud redan från graviditetsvecka 12.

Nypris 699:-

Utlagd för en hel krona!


Kika här för att komma till auktionen!

---

Svar på kommentar:

Jag använde den i början av graviditeten då man inte kände rörelser på samma sätt. Sen tog batteriet slut och jag har inte kommit mig för att köpa nytt. Nu känner jag ju att bebisen rör på sig och jag går på kontroller där det lyssnas på hjärtljuden en gång i veckan. Har alltså inte behov av den längre, absolut inga fel på den med andra ord. =)

Den är inköpt någongång i februari / mars 2009 på Babyland.

Så om två veckor är han välkommen ut i stora världen, vår lille gosse!

Är bra trött idag och har inte varit på världens bästa humör på grund av vissa omständigheter, men jag har kommit överens med mig själv att inte bry mig. För det är faktiskt inte min förlust.

Jag har det väldigt bra när allt kommer omkring. Bor fint, har en underbar son och en till påväg och har goa vänner och min familj runt mig. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit, trots att vissa har försökt med sina tomma hot och pekpinnar. De människorna har inget med mitt liv att göra, menlösa patrask är vad de är som borde ta tag i sitt eget istället för att domdera över andra.


Jag är äntligen på rätt väg i mitt liv och det känns bra!









 

"Snälla mamma, kan jag få låna din kamera? Jag är en stor kille så jag får ha den!"



Gissa vad han fick för svar? ;-)

"Men åååhh dumma dig min kamera funkar ju inte!!!"



 

Kevins kamera

Kevin, 4 år kommer och ska be om hjälp med sin finaste röst:

Mamma, ditt feta arsle, kan du hjälpa mig att sätta dit den här grejen på traktorn? Snälla...?

Nog för att jag har handlat lite, men inte trodde jag det var SÅ mycket?

Detta är tvättat och inlagt i garderoben:

Strl 50

5 tröjor
14 bodys
3 sparkbyxor
13 byxor
2 pyjamaser

Strl 56

11 byxor
2 sparkbyxor
13 bodys
6 tröjor
3 pyjamaser

1 overall i cl 50/56
15 par strumpor

Kevin hjälper mamma i tvättstugan.

---

Sju maskiner tvätt blev det igår. Alla första babykläderna är tvättade samt en del sängkläder till spjälsängen, plus veckans skörd av vår egna tvätt.

Syster och hennes karl var över och fikade innan vi åkte iväg till födelsedagsbarnet. Det blev sent, vi var inte hemma förrän vid 23-tiden. Men trevligt var det! Barnen var ute och lekte hela kvällen och vi vuxna satt i trädgården och snackade skit. Syrran och jag delade på ett fat chokladbollar. ;-)

Idag är det söndag. Planen var att gå på teater, men biljetterna är slut sedan mitten på juli så det är ju bara att glömma.

Hallå vart har tiden tagit vägen?!

Det är ju AUGUSTI för tusan. Det innebär ju att  det bara är knappt en månad kvar tills jag räknas som fullgången!

EN MÅNAD! Inom två månader så har plutten kikat ut. Nu börjar nedräkningen på riktigt ju!

---

Man räknas som fullgången från graviditetsvecka 37+0 och brukar inte behöva gå längre än till vecka 41+6.

Idag är jag i vecka 33+3 och Adrian har därmed fått stanna i magen exakt 5 veckor längre än vad Kevin fick!

Vi har redan hunnit ätit frukost, laddat första maskinerna med tvätt och hunnit med varsin glass i hamnen samt kikat på lite grejer. Det är antikmarknad i stan idag så hela hamnen är full av stånd, med start precis utanför vår port.

Idag blir det nog full fart igen. Biljetter ska inhandlas för imorgon ska vi iväg på teater - Emil i Lönneberga.

Senare i eftermiddag ska vi på lillebrors 9-årskalas. Däremellan ska det tvättas massor. Alla babykläder i cl 50/56 bland annat och det är inte lite kläder jag har lyckats samla på mig.

Hoppas på en smärtfri dag trots allt. Gårdagen var tung...