Jag, Daniel och Ronny satt och kollade på TV i godan ro när jag plötsligt fick jobbigt att andas.

Är kattallergiker och äter dubbel dos allergimedicin för att slippa besvär, men inatt funkade det inte.

Jag gick ut och tog lite frisk luft. Det har hjälpt förr när jag har fått sånahär anfall, men inte den här gången. Det blev bara värre och värre, fick panik och kippade efter luft och det bara pep i halsen på mig.

Danne slängde in mig i bilen och körde i ilfart bort till M för att kolla om där fanns någon bricanyl. Fanns inget.
Jag hade vid det här laget börjat känna pirrningar i både läppar, händer och fötter. Fick ingen luft... kunde inte prata... ännu mer panik!!

Vet inte om jag var vid medvetande hela tiden, men rätt som det var så kom M imot oss med bilen. Med bricanyl.

Tydligen hade både Ronny och Daniel försökt få tag i M som stack tidigare från sitt nattskift i panik för att praktiskt taget rädda livet på mig.


På hemvägen grät jag. Vi måste antagligen avliva katten. Jag vill inte det.... :(