MVC-besök v 20+1

Så har man varit iväg igen, men blev väldigt besviken.

Min barnmorska som jag tyckte så mycket om har slutat och jag har fått en ny, som inte verkar ha koll. Hoppas att det var ett felaktigt första intryck annars kommer jag att byta. Hon fick inte in hjärtljuden och började fråga om jag känner rörelser. "Ja" sa jag och tog den där apparaten själv och visade vart Adrians hjärta låg. Fick in hjärtljuden själv på bara någon sekund. Jag har övat med min hjärtljudsmonitor här hemma. Barnmorskan visste inte att sådana existerade på marknaden. Hallå liksom!!

Värdena såg bra ut förutom Hb som låg lite lågt. Järntabletter blir det nu, vilket jag avskyr...

Blodtryck 100/60
Ingen äggvita
(tack och lov)
Hb 94
Hjärtljud 140 slag / minut



Kevin var med, men han var inte så intresserad. Han satt mest och lekte med sina bilar. Jag frågade honom om han visste vad det var som lät. "BÄÄÄÄÄBISEN. Min LILLEBROR. AAADRIAN" svarade han och körde vidare med sin bil. ;)


Snart ska vi bege oss ner till valborgsmässofirandet och kika lite. Mys!!

Nu har jag bestämt mig

Varför ska jag sitta och hålla dörren öppen för honom när han inte respekterar mig för fem öre?
Inte blir jag gladare av det. Speciellt inte när det finns en herre som faktiskt ser mitt värde och BRYR SIG OM mig.

Så, nu stänger jag dörren för det gamla som ändå bara får mig att må dåligt och ställer den på glänt till den nya världen!

Jag är värld mer än vad du kan ge mig gubbe lilla! Du har satt din sista potatis. På tal om potatisar...

Måste kolla min farm. ;-)

Hej jag heter Kaosets Gudinna och jag är beroende

Det var Sabina som fick mig att testa första gången och nu är jag fast.

Låter allvarligt, eller hur?

FARM TOWN mina vänner. FARM TOWN.

Idag anställde jag en engelsman som jag satt och skojade lite med. Nu vill han bli min vän på Facebook och han tjatar om att han vill komma till Sverige och hälsa på. Hit får han väl komma men jag vill naturligtvis inte träffa människan.

Vet ni vad det roliga är?

Hans efternamn.

SUGDEN

Jodå så att...

Ehm... vet inte riktigt hur jag ska... men..

Haha sammanträffande iallafall. Duttis du vet vem jag tänkte slå en signal idag. Jag slapp.

Och du Kim, när man talar om trollen.. HAHA

Sned morgonmage



Haha ser ni bulan? Någon ligger och pressar fötterna mot höger sida och kroppen mot vänster.
Rumpan är nedåt. Förlåt för de enormt sexiga trosorna... Körsbär... haha


Bilden är tagen den 23/4, då var jag i vecka 19+1 tror jag bestämt. Graviditetsvecka 20 iallafall.


Nej jag vill inte ha besök av dig, gubbe lilla!!!

Fan jag har ju sagt till dig att jag har halsfluss och ligger halvt däckad, rösten är borta och febern dunkar. Jag vill inte ha sällskap och det borde du väl fatta??

Nää då kommer följande SMS:

"Så du ska va själv, ja ringer dej sen, kanske kommer o håller dig sällskap. Puss o kram"


Ring på du, du kommer inte höra vad jag säger och jag vill inte ha din närhet. Inte idag.

När rösten är borta får man strida med fingrarna

Bakgrund:

Jag har under graviditeten fått krav från arbetsgivaren om att lämna in förstadagsintyg. Ett krav som faller på flera punkter, dels då företaget  inte kan hänvisa till någon specifik läkare då vårdcentraler och akutmottagningar inte sysslar med denna typ av pappershantering. Dessa vårdtyper är till för  akut sjuka, inte för sjukdomstillstånd som inte kräver vård eller  behandling.

Efter visst ifrågasättande får jag följande mail från en chef, som känner till hela min situation. Saxade från låååånga mail:




"...Eftersom vi inte är varken läkare eller psykolger, måste vi i bland utfärda ett förstadagsintyg för att den anställde skall få rätt hjälp. Det är därför viktigt att den som har förstadagsintyg  berättar för sin vårdcentralen att  arbetsgivare är oroad eftersom man har varit  så mycket sjuk  (berätta hur ofta! )och  därför vill säkerställa att det inte är något allvarligt fel dvs. ta reda på varför man hela tiden åker på virus och utesluta att det inte är något allvarligt fel."


Mitt svar:

"...Jag står under ordentlig läkaruppsikt (av specialistläkare inom sina respektive områden), jag har hela tiden varit öppen med mina besvär både där och på arbetsplatsen och därför faller ert motiv med begäran om förstadagsintyg.
Lagen om förstadagsintyg är inte upprättad för att trakassera sina anställda.
Jag kräver därför att denna begäran avskrivs och är beredd på att lämna intyg enligt ovan efter mina nästkommande läkarbesök på respektive vårdinrättningar."

Mage vecka 20



Trött, blek och febrig, vill inte visa mig på bild.

Vecka 19+2, graviditetsvecka 20


(Ny tuttstorlek = 75 D. I julas var det 75 B....)

Recept på underbara kolbröd!



Recept:

*Köp minibaguetter att grädda i ugn på närmsta affär

*Sätt på ugnen på 225 grader

*När ugnen uppnåt rätt temperatur är det dags att lägga in önskat antal baguetter på ett galler.

*Sätt dig vid datorn. Att hålla reda på tiden är inte så noga, men cirka 30-50 minuter är en fingervisning.


VOILA!! Dina kolbaguetter är färdiga!

*Host och snörvel*

Ja jag är förkyld. Feber har jag också men hoppas att skiten släpper så jag kan jobba imorgon. Alternativet är att släpa sig till läkaren för ett jäkla intyg och det är inte det lättaste att få en tid på den här vårdcentralen.

Nog klagat, det finns dem som har det värre.

Min eftermiddag har jag tillbringat i sängen tillsammans med ett jävla skitspel som heter Farm Town och finns på Facebook. VARNING - testa inte, du blir fast!!

Har förresten börjat fundera. Det finns en viss person som gör mig väldigt glad. Har blivit uppvaktad ett bra tag här men har inte  rivit muren. Muren står fortfarande fast men jag tror bestämt att han har lyckats öppna en liten glugg.

Men... och det här är ett stort men. Jag har fortfarande starka känslor för D. Och jag vill inte riskera att såra den här personen med att ge honom falska förhoppningar. Speciellt inte med tanke på att vi känt varandra i halva våra liv och till och med redan har varit en familj. (Ja nu undrar ni allt vem jag pratar om... ;) ) Men närhet lockar måste jag säga... hmm...

Förresten så vet jag att denna någon kikar in här ibland. Och du kommer också undra. För jag har inte gett några som helst vibbar om att intresse kanske finns. Och jag vet inte om du ska få reda på det heller. Det kan vara bäst att fundera lite på distans... Att inte låta dig veta... att låta mig själv känna efter ordentligt och kanske låta dig vara en fantasi.


Feberyrar vidare...



Mindre bra besked...

Var till Spec-MVC idag. Tog upp det här med huvudvärken och det var kanske inte så bra, speciellt inte då det visade sig att jag har en del äggvita i urinen igen, som är ett tecken på begynnande havandeskapsförgiftning.

Blodtrycket låg fint på 105/70 så det är ju bra.

Men, nu blir det besök varannan vecka för blodtryckskontroll och urinprov samt tillväxtultraljud i graviditetsvecka 26 (går in i vecka 20 imorgon).

Damn...


Nu har sonen kommit hem från sin pappa

Så nu mår jag lite bättre!

Vi myser och tittar på Alfons Åberg här. :)


"Jag vet inte, vi får se, det märks..."

Jag fullkomligen AVSKYR sådana icke-besked.

Sitter här, har ont som fan i den växande magen. Är rädd men ändå inte. Ledsen så in i...

Vill du reda ut det här mellan oss? Jag vet inte, vi får se.

Vill du vara delaktig, ha kontakt under graviditeten? Jag vet inte, det märks.

Vill du vara en idiot resten av ditt liv? Kanske, vi får se.



Jag vet att du säger att jag valt att gå igenom det här själv (för att jag inte kunde förmå mig att göra abort), men jag har ONT och är LEDSEN.


Fan för dig. FAN FÖR DIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Allt jag vill ha är en kram. Någon som säger "det är ingen fara!" Någon som stryker mig på kinden, torkar bort mina tårar och ger mig en puss på näsan.


Jag vill att det ska vara DU din jävla idiot....




Så säger alla: Du är så stark Jenny, du är den starkaste personen jag känner.



FUCK YOU!!! Jag är inte stark. Ni skulle se mig nu... Snart dags för middag, är omvirad i täcket, har inte ätit på hela dagen och gråter som ett barn.

Över vad?????


ÖVER VAD? Kan någon svara på det????


Hur kan man älska något som är mindre än en fluga?

Livets mirakel.

Två ting i mikroskopisk storlek förenas och ett liv börjar bildas. Ens eget barn.

Tre fjärdedelar av ett år bär man detta lilla liv i sin mage. Man kräks, får ont i ryggen, får svårt att sova på grund av hormoner och otymplighet. Man får humörsvängningar och blir allmänt psyko. Ens kropp förändras.

Trots detta kan man inte låta bli att älska den lille krabaten som växer inuti en.

Det är också en form av mirakel. Som sagt. Hur kan man älska någon som första veckorna är mindre än en fluga?

Hur kan man frivilligt välja att gå igenom allt detta?

Det är kärlek.

Dagens status - Förvirring!

Vaknade och kände mig lost. Gick på toa, borstade tänderna. Funderade över vad sjutton jag skulle göra om jag blev så senil så jag glömde sonen hemma, att jag missade lämna honom på förskolan.

Gick och tog fram kläder till oss båda. Gick tillbaks till toan - hade glömt att stänga av vattenkranen.

Väckte Kevin. På med kläder och allt sånt. På med jacka. Sa till honom att nu är det dags att gå.

Men mamma, jag har ju inga skor på mig!

Jäklar.. Hur kunde jag missa det! Hjälpte trött unge på med skorna. Skulle låsa upp dörren men upptäckte att den var olåst. Gick ut, låste dörren. Halvvägs ner för trappen insåg jag att jag inte hade något busskort. In igen, hämta skämsremsa.

Springa till dagis.

På bussen, missar att busskortet gått ut och visar upp det gamla. Trött busschaufför också tydligen, han missade detsamma.

Någon sparkar på blåsan på vägen till jobbet. Är kaffesugen.

Slänger av mig jackan vid min arbetsplats och blir jätteglad över att min älskade Lucas är tillbaks på jobbet. Äntligen kramas igen!!

Springer på toa. Glömmer bort kaffesuget. Kommer på det igen när jag gått hela vägen från toa, förbi automaten och återigen hamnat på min plats.

Suckar och går och hämtar kaffe.

And so on.

FTF - I am virrig!!









Idag kände jag av min rygg. Snälla, ingen foglossning tack!! Känns precis som det gjorde när jag väntade Kevin, tyvärr. Då var det foglossning enligt sjukgymnasten...

Tack Kim för massagen!

Stöld på låg nivå

Har jag skrivit om när lille Leo fick hjärnskakning?
Iallafall. Jag och Kevin följde med Leo och hans mamma till akuten efter olyckan.

Kevin var lite lätt rastlös i väntrummet och fick syn på en sådanhär:






Precis. En läsk- och godisautomat. Hur reagerar en 4-åring när han ser en sån?
Jo. Det blir tjat. Han ska ha. Såklart.

Kevin ville ha cocacola, men jag tyckte inte att han skulle få det sådär mitt i veckan. Han stod lääääänge och kikade på automaten. Tillslut tystnade tjatet.



Mamma!!!! Jag fick ut en själv!!!



Kevin, 4 år, funderar lite till

Mamma, när bebisen kommer ut ur din mage, kommer han att vara svart då?

Nej han kommer ha samma färg som dig.

Beige!!!!!

Kevin, 4 år, funderar

Vem pratade du med mamma?

Med Danne. Hans bil gick sönder så den slutade rulla.

Stod den stilla?

Ja

Varför det?

För att batteriet var slut. Då stannade bilen.

Då fick han sitta stilla och lyssna på musik.

Det går inte heller när batteriet är slut.

Då fick han sitta ensam och undra.



Så sant så sant!

Säg hej till lille Adrian!! =)



Adrian ligger och vinkar till publiken!

v 19 (18+0 enligt ultraljud)

Ehm, nu kan ni säkert räkna ut vad jag och Danne gjorde på julafton. *rodnar*

Ultraljudet är avklarat!

Runt den 15/9 får vi säga hej till våran lille Ronny Adrian Daniel!

Den blivande fadern fick välja namn och vi är helt överens. Själv har jag total namntorka vad gäller pojknamn men halvvägs från sjukhuset kom han på det. Fyra bilder fick vi med oss och de kommer alldeles straxt!


JAG ÄR SÅ LYCKLIG!!!



 


Bara make och hår kvar!



Fan vad smal jag ser ut att vara i den här vinkeln. HAHA

Nu är dagen äntligen här!

Efter en sömnlös natt är jag nu uppe och grejar. Den blivande pappan är påväg hit och jag ska försöka hitta kläder. Blir nog jeanskjol, leggings och någon snygg topp. Självklart ska stövlarna på också, mina heta, höga stövlar!

Funderade på mitt rosa linne ett tag, men det kanske inte är så passande med tanke på att det är ultraljud idag.

Kom fram till att det passar bättre på en viss annan. Ja jävlar vad man fick skratta igår. H*n har verkligen skitit i det blå skåpet. Eller pissat snarare, det är ju den personens grej.

Ni vet väl om att ett skratt förlänger livet och bättrar på magmusklerna? Fatta vad jag kommer leva länge, het som få med min tvättbräda. Mycket roligt är det som händer.

Ultraljud idag som sagt. SÅ SPÄND!!!!

Dags att sätta fart här innan han dyker upp!



Blev just påmind av en grej som hände för rätt så exakt ett år sedan. Jag och Filiduttan var och röjde på Café Opera och som vanligt fick jag en jobbig manlig stalker efter mig. Hela jävla kvällen var han efter. När jag tillsut skulle dra därifrån så kommer han och tar mig i armen och säger: "Jenny, please! You´re the most beautiful girl in Sweden. Please!"

Min första tanke, undrar om jag inte sa det också på knackig engelska: "Men fy fan vad patetisk du är, jag är inte intresserad. Lämna mig ifred!!"

Dagen efter fick vi se människan på Globens scen. Ja jävlar, där tappade man hakan vill jag lova. Och filiduttan  garvade så hon nästan  gjorde på sig.

Om det spelade någon roll när det visade sig att han var känd? Nej. En annan viss jävligt känd sliskig herre var också efter. Inte på stället, men innan. Han fick fetdissen. Mötte honom i hissen "Hi, how are you?" (full, finnig och äcklig). Jag tittade upp, såg vem det var, blev äcklad, sa: "Hi!" och gick sen därifrån. *ryser*


Pojke eller flicka - Vad tror ni?



Imorgon får vi svaret. =)

Då har man gjort dagens goda gärning

Det känns riktigt riktigt bra måste jag säga!

FTF - No bubbles!


Ja det verkar ha snurrat till ordentligt...

Orka hålla på? Inse att du är sjuk. Visserligen är det lite svårt att begära efter som självinsikt saknas helt och hållet.
Om du kunde lyssna på någon annan än dig själv någon gång så vore det bra. Men som sagt. Svårt att begära.



Imorgon är det dags för ultraljud. Är riktigt riktigt spänd!!!

Nu ska jag ta tag i städningen här hemma, vilket verkligen behövs. Är skitigt som fasen här hemma. Ska dessutom börja gå igenom skåp och så inför flytten. Ska rensa en hel del bland både prylar och möbler.

Har  en 180-säng som bortskänkes i augusti, ett köksbord med fyra omaka stolar, ett hemskt vardagsrumsbord, en bokhylla och säkert en hel del annat som ska bort. Bäst att börja i tid för en gångs skull!


Väldigt intressant läsning. Jag vet.


Jag ser dig mamma... ;)



Vecka 17+6 idag och jag klarade pressen!!!!!

Fostret: Huvudet är cirka 4 cm i diameter, medan fötterna är cirka 2 cm långa. Nu märker fostret om det är ljust eller mörkt utanför magen, även om ögonen är stängda. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället.

Vet ni om att idag är sista dagen man i Sverige får göra abort? Helt utan några frågor. Utan att någon kan hindra dig.
Läs texten ovanför och kika gärna på bilden till vänster och bilda er en uppfattning om vad det är man egentligen pysslar med.



Så till rubriken: Jag klarade pressen!

I mer än tre månader har jag fått höra från vissa rikspuckon vad jag ska göra med min kropp och varför. Jag har varit på abortmottagningen, fick en tid för abort men klarade av att inte genomföra den, trots påtryckningar.

Inom fem månader kommer bebisen. Jag skulle vilja höra rikspuckona berätta för barnet att de helst inte ville att det skulle existera. Eller nej, såklart vill jag inte att någon kastar det i ansiktet på mitt barn. Men ärligt.

Skulle ni tycka det kändes okej att lämna et barn ensamma med någon som de facto ville se det dödat?

Tror inte det va...

Filiduttan, den här bilden tillägnar jag dig!


Svar till Emma-Lou... igen...

"Tänk över ditt agerande och be mig (och den nyopererade) grundligt om ursäkt, så försöker vi att glömma det här - OK?! Det här är inte bra för någon av oss - det borde du väl ändå fatta?!"

Vad har jag att be om ursäkt för? Du är paranoid. Ta upp det med en läkare. Jag har gett dig numret till akutpsyk och det vore mer än läge att kontakta dem för din del.

Vår på landet



Vilken jäkla kväll

En sak är säker. Till parken ska jag fler gånger i nyktert tillstånd. För fy vad jag fick skratta igår!

Kvällen började med att herr D kom förbi för att vi skulle prata. Direkt efter fick han köra mig till en annan herr D som jag skulle på förfest hos. Där var det tre karlar till och en fjärde dök upp under kvällen.

Sen bar det då iväg till parken. Där träffade jag på herr A bland annat, samt allas våran Christian. Ja jag skrattar fortfarande här.

Ragg fick jag så det räckte och blev över. Jag vill liksom inte ha någon karl. Det blev de allt varse.

Herr D var inne på toaletten, hade varit borta i kanske 5 sekunder. Då kommer sliskobert nummer 1 fram.

"Hej är allt bra ikväll?"

"Jodå det är väl kul"

"Ja vad snygg du är"

"Jaha. Tack."

"Ska vi dansa?"

"Nej tack jag har lite ont i ryggen."

"Jasså vad är det då då?"

"Jag är gravid!"

Sliskobert tittade lite längre ner (ögonen satt nämligen fästa vid mina bröst) och var borta på två röda. HAHA!!


Jag var dock allas flickvän den kvällen. Alla som känner mig som behövde få bort sliskiga brudar kom snabbt fram till mig och kramades och klappade mig på magen. Brudarna försvann också!


Alla utom EN...


En riktig silikonbrutta. Skitsnygg verkligen, men så blåst! Jag har varit med om mycket i mina dagar men inget slår henne. Jag lovar. Hon började flirta med två killar i vårt sällskap och verkligen kastade sig över dem, gnuggade upp tuttarna i ansiktet på dem och höll på. De var ju fulla och villiga och såg såklart sin chans. Där såg man verkligen vart killars hjärnor sitter.


Jag är ju inte den som håller käften. Sa till dem att hon var blåst som få, men att om de ville knulla så var det bara att köra på. OM de hade kondomer med sig. Ja, hon ville ha med sig båda hem. Karlarna förstod vinken och började genast jaga kådisar. Utan resultat.


Efter ett tag började ena killen nyktra till och började prata med henne. Eller försökte iallafall att föra en dialog. Men då slaknade den lille. Han sprang och gömde sig och ville ha hjälp att få bort henne. Så blåst var hon.

Citat från killen:

"Asså hon e ju skitsnygg, värsta MILFen. Men så öppnade hon käften. Jag vill bara få bort henne, hjälp mig!"


Tyvärr gick det inte så bra eftersom den andre killen fortfarande bara såg ett par stora tuttar framför sig. Men efter mycket om och men och efter mycket skällande från mig så fick jag in alla karlar i bilen. Och vad gör hon tror ni?


JO...


Hon tvingar sig in i bilen hon också, övertygad om att hon fick bli med hem. Hon frågade vid ett tillfälle varför jag var så dryg mot henne. Jag hade nämligen lite svårt att hålla mig för skratt. Jag sa vad jag tyckte. "Du är 28 år, har två barn och beter dig som en hora. På allvar. Jag tycker synd om dig." David instämde och hon fick för sig att vi var religiösa. Ja jävlar...


Det tog sin lilla stund innan vi kunde klämma ur henne vart hon bodde så vi kunde få hem henne. Men tillslut så kom vi hem och killarna tackade så mycket för att jag räddade dem. De höll med om att hon var rätt... blåst.

Det är roligt att gå ut nykter!


Ni som är snittade och därefter varit gravida igen...

Om det nu finns någon av er här så vore jag tacksam för svar. :)

Är det vanligt med en kliande känsla inne i magen runt snittet när man väntar barn igen?

Har precis avslutat en penicillinkur på grund av urinvägsinfektion men den kliande känslan är kvar. Har kollat såklart och bakterierna är dödade av penicillinet.

Läkarens gissning var att det känns såhär när ärret utvidgas och det låter logiskt. Men är det vanligt?

Till Emma-Lou

Hon skriver:

"Fan att du inte ens kunde låta mig besöka min närstående i fred. Att du ville utsätta en nyopererad för våran konflikt är sjukt! Det här förlåter jag dig aldrig för!"


Jag svarar:

Ursäkta att jag, sonen och sonens pappa ville besöka sonens farmor och berätta hur hans utredning gått. Om jag visste att ers höghet var där hade jag såklart avstått. Tur att du hann därifrån innan jag dök upp eftersom du har extrema svårigheter med dig själv, så du slapp utsätta sonens farmor för intriger. Hon behöver inte mer av sånt och har fått ganska så mycket nog av dina påhitt och knepiga utfall. Världen kretsar inte kring dig.
 
Dessutom, kräver du verkligen att jag ska hålla koll på vart du är och vad du gör innan jag planerar in mina ärenden? Har du problem så är det upp till dig att anpassa dig efter dina svårigheter. Återigen - Världen kretsar inte kring dig och andra kan omöjligt ständigt anpassa sig efter dig.

Hon skriver:

"Det är nog mer än bara diagnos bipolär (manodepressiv) som ligger bakom dina sjuka fasoner!"

Jag svarar:

JA det håller jag med om fullständigt. Din paranoia!



Hon skriver:

"Om hon nu är så jävla rädd för att bli upprörd och därigenom få missfall (som hon också sa i telefon), varför ska hon då utsätta sig för att träffa mig?"
 
Jag svarar:

Ska jag gå runt och vara rädd för att träffa på dig, eller vad menar du? Jag klarar av att hantera mitt humör ganska så bra. Jag blir inte upprörd över dina knepiga påhitt och skulle knappast bli upprörd av att se dig, det är snarare skrattretande. Ska jag ta det där som ett hot eller vad?


Godnatt!



PS. Numret jag SMSade kan komma väl till pass. På allvar.

Lite bilder från utredningen



Koncentrerad kille som lägger pussel i en del av intelligenstestet.





Här fick gubben vara med och visa. På den här bilden skulle man peka ut alla kryss
som finns i olika figurer.

Min dag

Efter jobbet åkte jag då iväg till sonens mottagning.

Var lite tidig så jag passade på att ta en runda i köpcentrumet. Fixade till två av mina naglar som pajade för någon dag sedan.

Sen var tiden inne. Vi fick beskedet. Sonen har Asperger Syndrom, vilket var rätt så väntat, men det känns ändå lite som ett slag i ansiktet,

Sonens pappa och farfar var med. Tyvärr låg hans farmor, som har varit mycket delaaktig under utredningen, på sjukhus efter en knäoperation.

Efter beskedet följde jag med Kevin, hans pappa och farfar till sjukhuset för att hälsa på henne samt berätta om vad utredningen visar. Hon var relativt pigg även om hon såklart har lite ont. Resultatet var väntat även där, hon var övertygad om att det var just Asperger det handlar om i sonens fall.

Nu är jag äntligen hemma igen. Ska packa iordning lite då vi ska hemåt över påskhelgen.


Kram på er!

Idag är det nervöst!

Sonens utredning är klar och idag får vi beskedet. Jag sitter med blandade känslor.

Dels vill jag inte att han har några svårigheter.

Dels vill jag inte känna mig larvig, tänk om det inte är något och vi har gått igenom det här i "onödan".

Samtidigt vet jag ju att det är någonting, annars hade vi aldrig kommit in på utredningen och absolut inte fått förtur till den.



Men,  nervöst är det....


Tyvärr kan inte alla som borde vara med idag följa med. Sonens farmor är nyopererad. Ingen allvarlig operation i sig, hon opererade knäet, men hon ligger fortfarande inlagd. Inte så lätt eller kul att springa runt med ett nyopererat knä. ;-)



Magen idag v 18



Bebismagen v 18 (17+0) *mys*

TÄVLING - Vinn väggljusstake !!



Tävling i samarbete med den nylanserade internetbutiken Två rum & kök !

Var med och tävla och vinn denna fina väggljusstake!



Underbar väggljusstake i aluminium för värmeljus. Storlek 18x18 cm. Frakt ingår givetvis i vinsten!
Värde 220 kr



TÄVLINGSREGLER:

1. Kopiera bilden på ljusstaken samt loggan och publicera detta i din blogg. Länka både till detta inlägg samt till www.tvarumochkok.se

2. Lämna en kommentar under detta inlägg som ska innehålla din epostadress samt länk till ditt tävlingsinlägg.

3. Håll tummarna. LYCKA TILL!

Tävlingen pågår till den 30/4 under förutsättning att minst 50 bloggare deltar. I annat fall förlängs tävlingstiden med en vecka i stöten tills deltagarantalet är uppnåt.


Klag klag klag

Har fått höra att jag klagar väldigt lite, så jag tänkte passa på med ett riktigt tråkigt klagoinlägg.

Komplikationer hittills under graviditeten, i ordningsföljd:


* Blev dumpad

* Fick en kraftig blödning som gav med sig på någon timme men som höll i sig med småblödningar i 10 dagar. Var övertygad om att jag fick missfall men så var icke fallet. Fanns en teori om tvillinggraviditet men så var det inte visade det sig häromdagen. Har en lågt sittande moderkaka som kan orsaka blödningar.

* Illamående med kräkningar som gjorde att jag rasade i vikt. Blev sjukskriven och det tog tillslut även på...

* psyket som jag också blev sjukskriven för. Det blev för mycket med allt runtomkring.

* Graviditetsmigrän som yttrar sig i huvudvärk och ibland även synbortfall.

* Urinvägsinfektion med kraftiga sammandragningar som följd är vad jag "Iider" av just nu.

* Lätt foglossning men det är lugnt.




Har jag klagat tillräckligt nu?








Jobbar som vanligt trots alla krämpor. Livet blir vad man gör det till. ;-)

Det går fort fort fort

Du är på dag 120 av 280. (42,9%).
Du är i vecka 18.
Du har gått 17 fulla veckor och 0 fulla dagar (v17+0).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 14 sep 2009
Du har 160 dagar kvar till beräknad förlossning.

Status

Caroline Af Ugglas ********-- Sarah Dawn Finer

Aj äm klajmbing. (Bässt att skriva i talspråk så att alla föschtår)


EXTREMT trött på korkade människor...



trött på korkade människor



Konsten att slå fler flugor i en smäll

Gårdagen då.

Dagen började med sonens utredning, där vi inte hann klart på grund av lite koncentrationssvårigheter. Ska göras klart idag men då följer hans pappa med honom så jag kan jobba.

På hemvägen ringde Kim och var helt förstörd. Stackars Leo hade rullat ur sängen och slagit i huvudet och betedde sig inte riktigt som vanligt. Jag och Kevin hoppade av pendeln och vände in till stan igen och mötte upp dem.

Efter ett par timmar på SÖS blev vi vidareskickade till Karolinska. Kevin blev upphämtad av sin pappa.
Leo ville de ha under observation under en tid eftersom han fått en kraftig hjärnskakning. (Nu är han dock hemma igen)

Jag passade på att få ont i magen och  rejäla sammandragningar när jag ändå var på sjukhuset. Gick till gyn och hämtade lite penicillin. Urinvägsinfektion...

Bebis mår bra och jag var i v 16+3 sent igårkväll. Precis exakt enligt mina uträkningar!

Nu - Jobba vidare.



Läkaren ville vara snäll och informera (även fast det är rätt så logiskt) om att sex är big nono när man har prematura sammandragningar. Inga problem. Jag har klarat mig i snart två månader och kan garanterat hålla ut ett bra tag till.

Tappen var iallafall 4,5 cm lång. Och det är positivt. Den är opåverkad med andra ord. :)

Moderkakan ligger lågt och i framvägg. Detta förklarar blödningarna jag hade i första trimestern.

Sjukhus hit, sjukhus dit..

Efter en olyckshändelse sitter jag nu på Astrid Lindgrens barnsjukhus och häckar, efter ett par timmar på Sachska.

Återkommer senare med info.

Godmorgon!

Uppe med tuppen är man. Idag är det sista testet i sonens utredning - Intelligenstest!

Ska bli intressant att se hur man testar IQ på en 4-åring.

Igår var det lekbedömning. Då skulle det blans annat lekas rollekar vilket kanske inte gick sådär jättebra. Det där har min underbara unge inte förstått sig på. Ska redogöra lite mer i detalj vad vi gjorde senare.

Men idag är det alltså intelligenstest på schemat vilket innebär ytterligare några timmar på BUP. Sen ska det vara klart, sen ska resultaten sammanställas och alla noteringar ska finskrivas. De lär ha en del att göra, alla läkare, psykologer och kuratorer.

Efter BUP blir det kovgrillning med Kim och Leo här i parken, om vädret tillåter. Men det ska det väl göra!

Dags att sätta fart! Kram på er!

(Är i v 17 sen ett par dagar tillbaks. Det går fort som sagt)

Vårdag - Vår dag!





Dagen började med att vi åkte iväg till sonens läkare för näst sista fasen av utredningen.
Sonen var på riktigt gott humör!



Tågmuta - Godis som han aldrig öppnade. Godis får man bara äta på lördagar när man är hemma hos mamma och sonen är väldigt principfast. ;-)



Väl framme fick han syn på en hel massa polisbilar samt mopeder. Spännande värre!



Efter läkarbesöket gick vi och handlade lite jordgubbar som vi smaskade i oss.
Lite nyttigt måste man få i sig ibland också.



Vi åkte in till Kungsträdgården vilket är tradition för mig såhär den första vårdagen.
Där träffade vi Kim och Leo. Vi köpte varsin glass och göttade oss i solen.



Kevin fixade eget strössel.



Efter glassincidenten ville han hålla Leo. Visst fick han det! Se vad stolt han är. ;-)



Jag ville också hålla Leo. Det fick jag också. Se vad stolt jag är. ;-)




På hemvägen somnade Kevin i vagnen. Då passade jag på att fota hans nya "springskor"
som han valde helt själv. Hans gamla röda vinterstövlar ville han prompt lämna på affären.
Jag lyckades dock smuggla in dem under vagnen vid ett obevakat tillfälle.

Någonting som var väldigt konstigt var att man bara kunde prova EN sko.
Kevin var skitförbannad när vi skulle gå till kassan och betala. Han ville ju ha en till varje fot. ;-)


Det var vår dag!


RSS 2.0