PUSS!

Min mors recept som jag fick sms:at till mig igår:

Ingredienser:

• 1dl socker
• 4 ägg
• 2 dl torkad frukt
• 1 tsk salt
• 4 msk citronsaft
• 2 l sprit

Gör såhär:

• Ta fram en mellanstor skål. Kolla spriten genom att hälla den i ett decilitermått och smaka. Upprepa.
• Sätt på elvispen. Smaka åter på spriten, så den fortfarande håller kvalitén. Blanda 1dl smör i en stor skål, lägg till 1 msk socker och vispa igen. Kolla om spriten fortfarande är god, drick ännu en kopp.
• Schtäng av elvischpen. Knäck 2 hönor och schläng i schkålen, me all tojkad fjukt. Om den fjuktade tojken faschtnar i schkålen, vjid loss den me en schkuvmejsel.
• Schmaka sen om spriten fortfarande är god. Schen schka du schila 2 dl schalt, eller nåt schånt. De e inte schå noga.

Kolla schpriten!!!!!!!!!

• Schila citjonschaften, lägg till en matsched. Å schå schocker, eller nåt, va faan. Schmöj ugnen. Vrid kakformen på 220 C, glöm inte att schtänga elvischpen.
• Schläng ut schkålen ur fönschtret o kolla spjiten. Gå o lägg dej. Vem fan vill ha fjuktkaka?!

Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.

Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,
när du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;

Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält,
det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.

Om du misshandlar din hustru, och förtrycker dina ungar,
och super upp din lön, så väljer grannen din att blunda.
Men om du inte sörjer för att gräsmattan är ansad
då är det hus i helvete; Då blir grannen fly förbannad.

(Farväl till släkt och vänner, Björn Afzelius)

Jag förstår inte hur anmälaren får ihop det. Är det jag som är lost, eller är någon otäckt paranoid? Inlägget som anmälts handlar om att vi har skrapat ihop pengar till ett biobesök. Inte om någon utomstående som den anonyma kommentatorn samt anmälaren påstår. Ja ni, ni får läsa själva nedan:

Kevins femårskalas i söndags gick alldeles utmärkt. Många kom och en massa presenter fick han. Han är fortfarande alldeles till sig av alla grejer.

På kvällen fick jag tokont i huvudet och senare även feber. Igår låg jag helt däckad i soffan typ hela dagen. Men idag är jag fit for fight igen, tack och lov!

Om en stund kommer de från Habiliteringen och ska filma lite. Sen måste jag dra iväg familjen och handla. Idag blir det hämtmat, något som det blivit alldeles för mycket av den senaste tiden. Men ibland orkar man bara inte krångla med matlagning!

Nu - blöjbyte!

...till biobesök! Gött, då drar vi! :)

Så blev man plötsligt ett år äldre.

Vi har haft en mysig dag hela familjen. Först var vi iväg till Upplevelsen med Kevin och de andra barnen från utbildningen jag går på. Oj vilken hit det var, vilket ställe! Och så trött man kan bli av en massa nya intryck och två timmars intensiv lek!

Upplevelsen är ett ställe vi ska gå till en gång i veckan, för att träna på samspel och koncentration. Vi har valt att boka bild- och formrummet, där vi ska pyssla i ungefär en timme. Efter det blir det lite lek i aktivitetsrummet, för att sedan slappna av i bubbelbadet.

Pyssla är något som vi gör alldeles för lite här hemma. Vi har försökt, men det är svårt med en herre som har brallorna fulla av myror. Nu kommer vi vara i ett separat rum, bara vi, så vi kan skärma av alla andra intryck. Vi får se hur det går, men övning ger färdighet säger de som vet.

Lite bilder från Upplevelsen:

  

När vi väl kom hem var det dags att ta tag i projekt bakning och matlagning. Så från klockan 18 har jag stått framför spisen och bakat hallongrottor, chokladsnittar, dumlekakor och American cookies, samt lite snabbmat i form av pommes, köttbullar och bearnaisesås. Under allt stök fick jag besök. Då bjöds det på hemgjort äppelpaj med vaniljsås som jag rörde ihop igårkväll.
(Jag kan jag med, när jag har lust... ;) ) 

Imorgon blir det bullbak, tårtbak och smörgåstårtefix. För på söndag fyller Kevin hela 5 år! =)

KRAM PÅ ER!

Snokar runt bland en massa bloggar och slank in på Olivia Erikssons blogg.

Där hittade jag världens finaste klänning som jag bara SKA ha!





Visst är den fin?!

Bara ett par veckor efter att sonen började på sin nya förskola fixades detta till:




Ett visuellt schema, perfekt för alla barnen, inte minst för Kevin!

Som ni ser så har de idag varit ute i skogen, som varje måndag. Då har barnen med sig picknick hemifrån. Kevin tycker det är jättespännande att packa väskan på morgonen med smörgåsar och det bästa av allt - festis.

Imorgon är det teater på schemat!

Godmorgon! =)

Lillgrabben klarade sin 1-månaderskontroll galant!

Nu väger han 3525 gram och är hela 53cm lång. Det är en ökning med 925 gram från lägsta vikten (2600)!

Middag på hotellet har man lyckats med också, samt en del städning. Och Kevin har inte sagt ett enda fult ord på dagis idag, efter vårt allvarliga snack med honom igår, då vi förklarade att ingen vill leka med någon som säger dumma saker och att folk blir ledsna.

"Jag har inte sagt några fula ord idag mamma, men jag råkade säga SKIT. Jag sa "skitkul"."

Så, idag när jag hämtade fick han en massa beröm.

Just ja, en sån här fick William av oss häromdagen:

Nypris 1800:- och väldigt omtyckt! =)

Men jag måste faktiskt sätta ner foten, för mitt barns skull.

Har diskuterat fram och tillbaka med både professionella och anhöriga och alla säger samma sak. Det funkar inte.

Jag har fått en hel del "anonyma" hotfulla kommentarer här i bloggen som nu är spårade. Samtliga kommer från en och samma familj, där alla är vuxna (iallafall enligt åldern).

Det har varit alltifrån mordhot till vanliga löjliga hånfulla kommentarer. Man har bland annat kallat lille William för "äcklig avkomma". Vuxna människor. Eller?

Häromdagen fick jag en kommentar från en viss farmor, som menar på att hennes barn minsann aldrig skulle använda sig av fula ord.

(Läs föregående inlägg där Kevin berättat vart han fått orden ifrån)

Det mest ironiska är nog att i samma kommentar hävdar människan att någon kallat Kevins pappa för skitstövel, med motiveringen "FÖR DET HAR KEVIN SJÄLV BERÄTTAT"

Så summan av kardemumman är alltså, om Kevin berättar något om dem så är det lögn, men om han berättar något om någon annan så är det sanning. ;)


Jag tror att Kevin talar sanning i båda fallen faktiskt.

...som jag minns den idag! Kommer att korrigera tiderna när jag fått journalen.


Efter många veckors smärtsamma sammandragningar, som senare följdes av dagar med förvärkar som var förjävliga till och från och som bara påverkade tappen ynka 2 cm, så fick jag efter många tårar en igångsättning beviljad, efter en sömnlös natt med smärtor, trots morfin.

Det är som så, eftersom jag är snittad tidigare, så sätter man gärna inte igång mig, då det innebär en del risker. Hormondroppet man får vid en igångsättning kan man inte ösa på hur mycket som helst av då det finns risk att livmodern spricker i och med ärrvävnaden efter kejsarsnittet. Det kan i sig resultera i värksvaghet, vilket ökar risken för ytterligare ett snitt.

Måndagen den 7/9 var det då dags. Vi skulle infinna oss på specialistmödravården klockan 8 på morgonen.

Först blev jag undersökt av läkaren Lovisa, som kunde konstatera att min livmodertapp var 1 cm lång och 2 cm öppen. Sedan kördes ett CTG som visade ett par enstaka förvärkar under 15 minuters registrering. Vi diskuterade igångsättningsmetod och vi var alla överens om en såkallad bardkateter. Hormongel var att avråda med tanke på tidigare snitt.



Bardkateter

Klockan 10 ungefär satte man in ballongen, som jag fick gå runt med i några timmar innan den ramlade ut. Hade några riktigt onda värkar under den tiden, men var fullt rörlig och behövde ingen smärtlindring utöver TENS.

Blev undersökt och var öppen 4 cm, dock fortfarande med den där centimetern kvar på tappen. Man tog hål på hinnorna och satte in värkstimulerande dropp samt en skalpelektrod på pojkens huvud. Blev dessutom fastspänd i en CTG-maskin som jag fick ha under resterande förlossning.

Klockan 15.30 exakt, kom första VÄRKEN värken. Sen sköljde de över mig var tredje minut. Jag fick lustgasen ganska direkt och den funkade kanon i ett par timmar, sen gjorde det överjävligt ont och jag skrek mig igenom varje värk. Lustgasmasken fick därför även fungera som ljuddämpare. ;)





Klockan 19:39
Lustgasen var rolig!



Nu började jag be om EDA. Samtidigt var jag lite hög av lustgasen, så jag började imitera Roland i Torsk på Tallin, där jag låg och ropade. "EDAAAAAAAA. EEEEEEEEDAAAAAAAAAAA"

Blev undersökt igen. Värkjävlarna hade inte gett resultat, så EDA fick jag inte. Man ville inte riskera att värkarna avtog. Däremot gick det alldeles ypperligt att dra på droppet ytterligare. AJ. Värkar varannan minut, med bara 30 sekunders paus. Klarade dock av att SMS:a mellan värkarna, även om det tog lite tid. ;)

Tillslut knackade det på dörren och en manlig ängel kom in. "Nu måste du sitta alldeles stilla, även om du får en värk. OK?"

Min tanke var typ: "Är han helt dum i huvudet eller? Han borde prova på den här smärtan själv!!"

Men jag svarade: "OK men kan vi vänta tills nästa värk har kommit och är över?"

Sagt och gjort. Att lägga EDA gick snabbt och smärtfritt. Fick information om att den skulle börja verka efter 20 minuter.
Miljoner värkar senare (kändes det som) frågade jag D hur länge sen det var jag som jag fick smärtlindringen. Han ljög och sa att det var 15 minuter sen. Sanningen var 35 minuter. Den vita lögnen gjorde att jag klarade mig lite längre.

Efter det gick allt av bara farten. Jag gick in i en helt annan värld mellan värkarna och slumrade till. Vaknade av att en värk smög sig på och grabbade tag i lustgasmasken som jag andades igenom precis enligt anvisningarna. Nu skrek jag inte längre.

Jag fick här jättemycket beröm över att jag kunde slappna av så bra mellan värkarna. D sprang som en tok och servade med vatten och nyponsoppa, baddade pannan och var på plats vid varje värk då han höll mig i handen och hjälpte mig att fokusera.

Vid 12-slaget på natten kom den där omtalade känslan av akut skitnödighet. Jag blev undersökt och det visade sig att jag var 8 cm öppen. Jag började gråta av lycka - Det hände saker!

Bara några minuter senare var jag fullt öppen och fick börja hjälpa till aktivt.

Jag tog i som den dåre jag är vid varje krystvärk. Vid några tillfällen blev jag helt blå i ansiktet och därför påmind om att andas. Men eftersom värken inte höll i sig så länge så ville jag pressa så mycket jag kunde medans den höll i sig.

Vid 02.30 började jag bli trött. Bad om hjälp av något slag. Barnmorskan Anna och jag kom överens om att vi skulle kämpa på till klockan 3, då skulle hon ringa på läkaren.

Klockan passarade så 3 och läkaren kom in, tillsammans med ett par barnmorskor till. Och så våran Anna såklart. Sugklocka sattes och vi hjälptes åt under tre värkar, sen tog de bort klockan och jag fick jobba den sista biten själv.

Klockan 03:24 fick jag upp en kladdig liten skrikandes William på bröstet!

Straxt därefter ploppade moderkakan ut. Dock blev det en del hinnor kvar som barnmorskan försökte få ut, utan resultat. (Detta är dock ingenting som är farligt.) Jag blev även sydd med tre stygn.





Summa sumarum: 12 timmars aktivt värkarbete, sen var klimpen ute!
Vi var hemma redan dagen efter, på det magiska datumet 090909!


Buster William Daniel Lindh - 090908 - 2835 gram - 48 cm





En riktig gosunge med mörkt hår och mörka ögon! <3

Då både dop och födelsedag är på intågande så finns det en del att göra.

Igår var vi iväg och köpte ett sånthär som sonen ska få när han fyller 5 år:

 




Nintendo 64, givetvis med ett åldersanpassat spel, Super Mario!



Tror ni att han blir glad? =)