Sonen ligger och vilar. Jag har grejat en del här hemma, i hans rum bland annat.

Loggade just in på Facebook och fick se följande:



Jaa vad ska vi säga om det då? Det är märkligt.... Världen är alltför liten.

Ida är en av mina närmsta vänner. Hon kan mig utan och innan.

E-L är en person jag inte känner. Hon är ett ex till min karl och jag har väl fått höra en hel del från olika håll. Jag om nån borde väl egentligen veta att man inte ska tro på allt man hör. Jag brukar alltid vara noga med att bilda mig mina egna uppfattningar om människor, men här måste jag erkänna att jag inte har gjort det.

Är inte direkt så att jag jublar över denna nyfunna vänskap. Men innerst inne så känns det väl rätt så bra samtidigt. Hon är en människa hon också, inte en djävul som hon fått agera som i mina tankar det senaste halvåret.

Kanske inte behöver känna som jag gör framöver? Är inte direkt stolt över att vara svartsjuk. Men det är inget jag kan rå för. Det är något jag jobbar med att släppa och detta var kanske bara bra.

Snart kommer E-L antagligen hitta min blogg också. Något som jag får ta med i beräkningarna.

Vill att du ska veta.... Jag hatar dig inte egentligen... Det är situationen jag har lite svårt att hantera.