Sonen ska som sagt till läkaren idag på morgonen. Men som vanligt när det gäller något annat än pappans behov så blir vi försenade.

Det började redan igår. Sonen skulle ha blivit hitskjutsad till kl 18. En tid som vi kom överens om redan vid 14-tiden på dagen. Klockan 17.30 kom ett SMS:

"Hej jag får ingen att köra bil hära. Kevin har bara hållit på o bråkat med mig så jag e helt slut nu. Så antingen möts vi i Älvsjö lr så möts vi imorrn innan läkartiden."

Hmm. Halsfluss, febertoppar på upp till 39 grader. Gå ut i snön och blåsten. Åka pendeltåg, vänta på nästa och sen dra barnvagn i snö (totalt 1 timme, minst). Nja. Jag valde att ha is i magen och vänta till idag. Vi bestämde att vi skulle mötas kl 8.30 nu på morgonen.

Vid 7:45 ringde jag för att kolla så de verkligen var påväg. Då hade inte Kevin kommit ur sängen. Lyckat va?

Pappan kommer garanterat skylla detta på sin diagnos. Men jag köper inte det. Detta handlar om att han inte sätter sin son i första rummet. Som sagt, när det gäller hans EGNA behov, då går det undan. Då går det att planera och komma i tid.

Jag bad honom höra av sig när de var påväg till tåget, så jag vet när jag ska börja röra mig.