Nu snackar vi inte utseendemässig likhet. Så snygg har jag aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. ;)

 Det är personligheten och det vilda "hjälp jag såg en kändis jag tror jag dööör"-livet jag syftar till.

Det började väl lite smått i högstadiet. När jag rymde från en liten by på landet till Stockholm för att se på Peter André.

Egentligen var inte musiken det minsta tilltalande. Klicka på bilden så förstår ni varför jag ville se honom. *flinar*



Vill ni höra storyn om mitt vilda fjortisliv? Lämna en kommentar... ;)