Vaknade och kände mig lost. Gick på toa, borstade tänderna. Funderade över vad sjutton jag skulle göra om jag blev så senil så jag glömde sonen hemma, att jag missade lämna honom på förskolan.

Gick och tog fram kläder till oss båda. Gick tillbaks till toan - hade glömt att stänga av vattenkranen.

Väckte Kevin. På med kläder och allt sånt. På med jacka. Sa till honom att nu är det dags att gå.

Men mamma, jag har ju inga skor på mig!

Jäklar.. Hur kunde jag missa det! Hjälpte trött unge på med skorna. Skulle låsa upp dörren men upptäckte att den var olåst. Gick ut, låste dörren. Halvvägs ner för trappen insåg jag att jag inte hade något busskort. In igen, hämta skämsremsa.

Springa till dagis.

På bussen, missar att busskortet gått ut och visar upp det gamla. Trött busschaufför också tydligen, han missade detsamma.

Någon sparkar på blåsan på vägen till jobbet. Är kaffesugen.

Slänger av mig jackan vid min arbetsplats och blir jätteglad över att min älskade Lucas är tillbaks på jobbet. Äntligen kramas igen!!

Springer på toa. Glömmer bort kaffesuget. Kommer på det igen när jag gått hela vägen från toa, förbi automaten och återigen hamnat på min plats.

Suckar och går och hämtar kaffe.

And so on.

FTF - I am virrig!!

---

Idag kände jag av min rygg. Snälla, ingen foglossning tack!! Känns precis som det gjorde när jag väntade Kevin, tyvärr. Då var det foglossning enligt sjukgymnasten...

Tack Kim för massagen!