Gnäll
Torsdag 30/7
En ledsen Kevin blir lovad i telefonen att han ska hämtas på lördag. Kevin förstår inte riktigt hur lång tid det handlar om. Vi gör iordning ett visuellt schema.
Fredag kväll 31/7
Får besked om att han inte kan hämta. Det finns inga pengar. Jag erbjuder mig att betala resan. Han kan ändå inte åka, han sitter och dricker och kommer fortsätta med det under kvällen och kommer därför vara bakfull dagen efter.
"Vadå man måste väl för fan få slappna av ibland"
Lördag 1/8
Förklarar för Kevin att pappa är sjuk och inte kan komma. Ledsen Kevin.
Söndag 2/8.
Får SMS om att Kevin ska hämtas imorgon, måndag. Pappan ska återkomma med tid under kvällen. Ringer upp honom vid 20-tiden och frågar då jag inte hört något. Han vet fortfarande inte. Säger att jag vill ha besked så jag vet när jag ska vara hemma. Får då svaret att han åker kl 8 på morgonen och jag ska se till att vara hemma vid 11.
Måndag 3/8
Skickar SMS vid 10-tiden och kollar vart han är. Inget svar. Ringer efter en stund. Får till svar att chauförren är jättetrött och att de åker senare. Ingen tid angedd. Fortsätter att vänta.
Vid 15-tiden får jag frågan om jag kan ta mig till Örebro då pappan inte har pengar till bensin, så de kommer inte längre än så. Förklarar att jag inte har möjlighet att åka. Inser att han inte kommer dyka upp idag heller.
Får besked senare på kvällen om att han kommer imorgon, tisdag och hämtar. De ska lämna Stockholm på morgonen. Jag förklarar att jag har saker planerat på eftermiddagen och att jag inte tänker ställa in det. Ska de hämta Kevin här så får de komma i tid, annars får de hämta där jag befinner mig (ingen längre resväg för deras del).
Han lovar att de kommer runt 12-tiden.
Tisdag 4/8
Vid 12-tiden hör han av sig och säger att de inte har åkt ännu. De ska bara äta lunch först. Säger återigen att jag ska bort och min skjuts är här kl 15. Han blir sur och slänger på.
Telefonen ringer vid 15-tiden och jag får besked om att de är i Köping, vilket är en till en och en halv timmes resväg kvar hit. Förklarar då att de får hämta Kevin på annan plats, ingen ytterligare reslängd och inte heller svårt att hitta. Förklarar vägen. Får då besked om att de skiter i att hämta.
Får höra att jag är elak som inte kan vänta hemma och inte kan vara lite samarbetsvillig.
Det är alltid nån bortförklaring och jag är alltid den som ska ställa om min vardag för pappans skull.
Hittills är det jag som har åkt fram och tillbaks och stått för reskostnader i samband med umgänge men jag klarar det faktiskt inte längre rent fysiskt. Jag är höggravid och har nog med mitt. Jag har sagt att om han vill ha umgänge så får han hämta pojken. Jag hämtar sedan i min tur. Är det för mycket begärt?
Idag var Kevin ledsen igen och saknar sin pappa. Men jag har inget besked att ge honom.
Det är förbannat irriterande med Alfons Åberg-personer som inte håller vad dom lovar eller "jag ska bara"... suck och stön. Det idiotiska i det hela är ju att det är barnet i fråga som hamnar ikläm mest. Kanske "alfons" inte förstår det nu, men i framtiden när det satt djupare spår, kanske "alfons" kommer inse vidden av att bryta löften till barn, även om löftet känns litet är det ALDRIG det för ett barn.
Tycker du ska göra upp NYTT umgängesschema och ha ännu fastare rutiner kring hämtning och lämning. Du ska inte stå för hela anpassandet. Och Kevin ska definitivt inte behöva anpassa sig.
Nästa gång; säg "Kom på överenskommen tid eller kom inte alls" sen berätta för Kevin först när han ÅKER från Sthlm. Bättre med kort varsel än besvikelse pga idioti.
Så han har fortfarande inte kommit till sin pappa ??
jag blir så ledsen när jag läser detta.
men Fyförstår dig tycker synd om Kevin.
Hoppas att han i alla fal förstår när han blir lite äldre.
men förstår att du känner dig sårad och allt.
Zzzz
