Han sköter sig exemplariskt på dagis. När vi kom och hämtade honom idag så hörde vi hur han satt och tjattrade vid matbordet. Mitt i lunchen dök vi upp så det blev till att inta bänken utanför.

Tänk, han är redan färdiginskolad!

Imorgon är det dags för nytt tillväxtultraljud. Hoppas det går bra. Kevin kommer vara på dagis och jag har en backup ifall att något skulle hända som gör att han måste bli hämtad snabbt.

Man märker verkligen på honom att han har det bra här i stan. Det är en bra mycket lugnare kille att tas med. Väldigt få utbrott att parera. Kanske för att jag börjat med ny taktik?

Mycket mer kommer jag att lära mig, då jag ska börja på en 4-månaderskurs nu till hösten, som habiliteringen anordnat. Blir ett par kurstillfällen i veckan under dessa månader. Ska bli riktigt intressant!

Min lille herre ska nämligen inte vara beroende av någon annan i resten av sitt liv. Han ska lära sig att hantera sina svårigheter själv när han är vuxen. Det är målet! Och hans diagnos ska aldrig, aldrig vara något att skylla på för att försöka slippa undan saker.

Problem är till för att lösas och hinder är till för att övervinnas.