Det var, utan tvekan, den värsta dagen i mitt liv. När sköterskan pratade med mig efteråt kunde jag inte ta in ett ord. D var den som fick lyssna, den som fick hålla reda på vart jag var och mina tillhörigheter. Jag var inte där. Det var inte mig hon pratade med. För jag är inte den som gör såna saker. Jag skulle aldrig...

Han ville också bara fly, det såg jag på honom. Hela situationen vill han fly ifrån. Jag med. Jag vill bara vara lycklig.

Att jag ens kommit på tanken att boka tiden är bara ett bevis på hur dåligt jag mår. Hur pressad jag känner mig och hur förvirrad jag är. Jag blir inte lycklig av en sån handling.

Det är att viga sitt liv till Djävulen. Inget annat. Jag gör det inte. Aldrig. Never. Glöm det!!!