Tolfte dagen i tårar

Tårarna tar aldrig slut känns det som...

Allt känns bara konstigt. Behöver närhet. Har vänner som står beredda med famnarna öppna, men det hjälps inte. Jag vill bara ha närhet från en enda person. Men det går inte...

*ledsen*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0