Jag är less. Trött. Har ont och börjar faktiskt bli lite rädd. Tankarna kommer tillbaka, de bara sköljer över mig. De pipande apparaterna. Den lille röda ungen i sin kuvös med alla slangar. Jag själv, helt borta i en sjukhussäng med sladdar och slangar överallt,  helt oförmögen att röra mig.

Jag har ont över levern. Det har jag haft i några veckor nu, till och från. Gallan, hoppas jag.