Veckans tredje och förhoppningsvis sista läkarbesök är nu avklarat.

Ett som gäller graviditeten, ett som gäller mitt mående och ett besök som gäller sonen och hans utredning.

Jag har en sjukdom fick jag reda på idag. En kronisk sådan. Klassas som ett funktionshinder verkar det som när jag läst på lite.

Sonen kommer med stor sannolikhet att få diagnos inom autismspektrat enligt utredande läkare, men än är hans utredning inte klar. I mitten på april har vi svaret där.

Idag känns det tufft. Jävligt tufft.

Angående min diagnos sa läkaren såhär:

"Misströsta inte. Tjejer med din sjukdom är roligare att ha att göra med än andra. Det händer något hela tiden och ni är mer kreativa än andra. Du kommer aldrig bli tant till exempel och det är ju bara positivt. Vi ska se till att det blir lite mer fart i dig i det stora hela, men ta ner topparna och ta upp dalarna. Var inte ledsen."

Den läkaren ska jag gå hos var tredje vecka nu under graviditeten. För jag får inte medicineras och de vill hålla koll på mig.