Att skriva för sin egen skull...
... och inte för någon annans. Det ska jag försöka göra från och med nu och stå fast vid det.
Jag känner ett krav på mig att skriva på ett visst sätt, att utelämna vissa saker. Men jag klarar inte det just nu, jag måste få ut allt. Jag började blogga som en form av självterapi. Så ska jag fortsätta också. Så förlåt alla läsare som fått stå ut med mina klagande inlägg den senaste tiden. Ni kommer få fortsätta stå ut ett tag till.
Jag har gått med den här klumpen i halsen i över 4 månader nu. Det finns så mycket som jag vill få ut, så mycket som jag vill skriva om. Men jag får inte fram det.
Mycket handlar om D. Hur sviken jag känner mig. Vilken stress det är för mig att bli lämnad ensam mitt i en livskris. Avsaknaden av förståelse för mitt beslut. Påståendena om att jag minsann har valt att sitta i den här situationen, att jag hade ett val.
Jag hade inget val. Abort var inget val för mig. Adrians existens startade redan när jag blev gravid. Han började inte existera efter en viss graviditetsvecka eller vid ett visst utvecklingsstadie. Han fanns där i min mage när jag stod med teststickan i handen.
Hur sjutton ska jag kunna få D att förstå det? Att alternativet abort INTE EXISTERADE för mig i det läget. Att jag inte alls tvingar honom in i något han inte vill.
DU KUNDE HA SKYDDAT DIG, DU VISSTE VART JAG STOD. DU GJORDE MIG GRAVID I SOMRAS OCKSÅ OCH VET MER ÄN VÄL VAD DU SA TILL MIG DÅ.
DU tvingar MIG in i något jag inte vill.
DU lovade mig att jag aldrig någonsin behövde genomgå en abort. Att nästa gång jag blir gravid, då blir vi föräldrar. Du lovade mig att vi skulle leva med varandra i resten av våra liv. Du VALDE att inte använda kondom, sen VALDE du att bryta den fem dagar gamla förlovningen. Då med orden "Gör abort, annars är det slut!"
Nu har du ändrat dig och hävdar bestämt att det inte alls var så det gick till. Du lämnade mig för att jag blev psyko när jag blev gravid, så låter det nu.
Är det så JÄVLA KONSTIGT att man får PSYKBRYT när man står där, fem dagar efter en förlovning, med ett positivt graviditetstest i handen och BLIR DUMPAD???
Jag VILL INTE HA DET SÅHÄR. Jag vill inte vara ensam gravid. Jag behöver din närhet.
Svar till Yvonne:
Hej och tack för titten i min blogg. :)
Anledningen till att jag inte krävde kondom. Jaa.. för att det inte var någon panik för mig om jag skulle bli gravid och han sa själv att blir du med barn så blir vi föräldrar. Vi planerade väl inte direkt att det skulle bli så just nu, alltså sagt att "Nu kör vi" men vi skyddade oss inte heller.
Svar till gruvis:
Tack för informationen, har kollat upp det och det är som du säger. Det stämmer. Har haft det på känn ett bra tag.
Tack som sagt.
Massa kramar till dig! Du har all rätt att ha "psykbryt" vem fan skulle inte ha det liksom. Jag tycker du är lugn och sansad, jag hade ju gjort en "bobbit" och kapat kulorna på min make om han gjort sådär ;-)
Hej.
Jobbigt att inte må bra när man är gravid.
Får man fråga varför du inte krävde kondom?
Är så lätt för en kille och säga att man ska finnas där....men alldeles för ofta så blir det inte så.
Synd att du tycker att bara han skulle skydda sig..är ju även ditt ansvar och blir man gravid så måste man ju göra ett val,och eftersom du inte ville göra abort(vilket jag förstår)och han inte vill vara med så blir du en ensam 2barnsmamma...vilket inte ör helt lätt.
Som du skrev i bloggen att han valde att inte anv kondom...men du valde även att låta honom komma till utan,så felet är ju inte bara hans
Hoppas graviditeten blir lättare än nu iallafall.
Killar:)
Men du kommer klara det galant,du har ju klarat det 1 gång så du klarar det igen.
Förhoppningsvis tar han väl sitt förnyft tillfånga och fattar vad han kommer gå miste om.
Även om man inte kommer leva ihop så kan han ta sitt ansvar som pappa:)
Börjar bli återställd efter olyckan......ja lite omskakande var det,men det gick inte att vara arg på manne...han var så go.
som råkade hamna här.
ledsen att göra dig besviken men daniel träffar sitt ex igen det vet jag. Har hört och sett i gruvan.
Ta det lugnt med magen.
