Är uppe med tuppen. Lille herrn i magen väckte mig med sina små sparkar och tur var väl det. Jag har en del att stå i idag.

De två viktigaste punkterna är att ta mig till sjukgymnasten och därefter byta telefonnummer. För vet ni vad?

Han har satt sin sista potatis. Mig behandlar man inte hur som helst. Jag ska sträcka på mig nu, skaka av mig honom och bara ta vara på mig själv. Sen får folk snacka bäst de vill. Om den här pojken ens ska kunna leva så måste jag stänga ute alla som får mig att må dåligt nu. Kom inte i närheten. Någonsin!