...som jag minns den idag! Kommer att korrigera tiderna när jag fått journalen.


Efter många veckors smärtsamma sammandragningar, som senare följdes av dagar med förvärkar som var förjävliga till och från och som bara påverkade tappen ynka 2 cm, så fick jag efter många tårar en igångsättning beviljad, efter en sömnlös natt med smärtor, trots morfin.

Det är som så, eftersom jag är snittad tidigare, så sätter man gärna inte igång mig, då det innebär en del risker. Hormondroppet man får vid en igångsättning kan man inte ösa på hur mycket som helst av då det finns risk att livmodern spricker i och med ärrvävnaden efter kejsarsnittet. Det kan i sig resultera i värksvaghet, vilket ökar risken för ytterligare ett snitt.

Måndagen den 7/9 var det då dags. Vi skulle infinna oss på specialistmödravården klockan 8 på morgonen.

Först blev jag undersökt av läkaren Lovisa, som kunde konstatera att min livmodertapp var 1 cm lång och 2 cm öppen. Sedan kördes ett CTG som visade ett par enstaka förvärkar under 15 minuters registrering. Vi diskuterade igångsättningsmetod och vi var alla överens om en såkallad bardkateter. Hormongel var att avråda med tanke på tidigare snitt.



Bardkateter

Klockan 10 ungefär satte man in ballongen, som jag fick gå runt med i några timmar innan den ramlade ut. Hade några riktigt onda värkar under den tiden, men var fullt rörlig och behövde ingen smärtlindring utöver TENS.

Blev undersökt och var öppen 4 cm, dock fortfarande med den där centimetern kvar på tappen. Man tog hål på hinnorna och satte in värkstimulerande dropp samt en skalpelektrod på pojkens huvud. Blev dessutom fastspänd i en CTG-maskin som jag fick ha under resterande förlossning.

Klockan 15.30 exakt, kom första VÄRKEN värken. Sen sköljde de över mig var tredje minut. Jag fick lustgasen ganska direkt och den funkade kanon i ett par timmar, sen gjorde det överjävligt ont och jag skrek mig igenom varje värk. Lustgasmasken fick därför även fungera som ljuddämpare. ;)





Klockan 19:39
Lustgasen var rolig!



Nu började jag be om EDA. Samtidigt var jag lite hög av lustgasen, så jag började imitera Roland i Torsk på Tallin, där jag låg och ropade. "EDAAAAAAAA. EEEEEEEEDAAAAAAAAAAA"

Blev undersökt igen. Värkjävlarna hade inte gett resultat, så EDA fick jag inte. Man ville inte riskera att värkarna avtog. Däremot gick det alldeles ypperligt att dra på droppet ytterligare. AJ. Värkar varannan minut, med bara 30 sekunders paus. Klarade dock av att SMS:a mellan värkarna, även om det tog lite tid. ;)

Tillslut knackade det på dörren och en manlig ängel kom in. "Nu måste du sitta alldeles stilla, även om du får en värk. OK?"

Min tanke var typ: "Är han helt dum i huvudet eller? Han borde prova på den här smärtan själv!!"

Men jag svarade: "OK men kan vi vänta tills nästa värk har kommit och är över?"

Sagt och gjort. Att lägga EDA gick snabbt och smärtfritt. Fick information om att den skulle börja verka efter 20 minuter.
Miljoner värkar senare (kändes det som) frågade jag D hur länge sen det var jag som jag fick smärtlindringen. Han ljög och sa att det var 15 minuter sen. Sanningen var 35 minuter. Den vita lögnen gjorde att jag klarade mig lite längre.

Efter det gick allt av bara farten. Jag gick in i en helt annan värld mellan värkarna och slumrade till. Vaknade av att en värk smög sig på och grabbade tag i lustgasmasken som jag andades igenom precis enligt anvisningarna. Nu skrek jag inte längre.

Jag fick här jättemycket beröm över att jag kunde slappna av så bra mellan värkarna. D sprang som en tok och servade med vatten och nyponsoppa, baddade pannan och var på plats vid varje värk då han höll mig i handen och hjälpte mig att fokusera.

Vid 12-slaget på natten kom den där omtalade känslan av akut skitnödighet. Jag blev undersökt och det visade sig att jag var 8 cm öppen. Jag började gråta av lycka - Det hände saker!

Bara några minuter senare var jag fullt öppen och fick börja hjälpa till aktivt.

Jag tog i som den dåre jag är vid varje krystvärk. Vid några tillfällen blev jag helt blå i ansiktet och därför påmind om att andas. Men eftersom värken inte höll i sig så länge så ville jag pressa så mycket jag kunde medans den höll i sig.

Vid 02.30 började jag bli trött. Bad om hjälp av något slag. Barnmorskan Anna och jag kom överens om att vi skulle kämpa på till klockan 3, då skulle hon ringa på läkaren.

Klockan passarade så 3 och läkaren kom in, tillsammans med ett par barnmorskor till. Och så våran Anna såklart. Sugklocka sattes och vi hjälptes åt under tre värkar, sen tog de bort klockan och jag fick jobba den sista biten själv.

Klockan 03:24 fick jag upp en kladdig liten skrikandes William på bröstet!

Straxt därefter ploppade moderkakan ut. Dock blev det en del hinnor kvar som barnmorskan försökte få ut, utan resultat. (Detta är dock ingenting som är farligt.) Jag blev även sydd med tre stygn.





Summa sumarum: 12 timmars aktivt värkarbete, sen var klimpen ute!
Vi var hemma redan dagen efter, på det magiska datumet 090909!


Buster William Daniel Lindh - 090908 - 2835 gram - 48 cm





En riktig gosunge med mörkt hår och mörka ögon! <3