Då var det dags att ta tag i en annan del av den här härvan. Försäkringskassan. Måste höra mig för vad som gäller för att kunna få vårdbidrag. För det här går inte ihop sig.

Det blir minst en frånvarodag per vecka från jobbet i och med utredningen och alla stödinsatser.
Dessutom har sonen jättesvårt för stora folksamlingar och blir extra stressad när det ska till att exempelvis åka kommunalt. Man blir bra svettig alltså. Minns en tågresa från i somras, då sonen skrek rätt ut i 2,5 timme. Var totalt blockerad, slogs och sparkades och bara skrek högt rätt ut. Bra svettigt var det. Så, att kunna ha bil vore det bästa, speciellt nu när det är en massa läkar- och terapeutbesök inplanerade. För om dagen startar med en lång konflikt på grund av en resa kommunalt, så kommer sonen vara så uppe i varv vid besöken så då är det än svårare att hjälpa honom.  Att därför kunna ha tillgång till en bil vore en stor hjälp. Som det ser ut nu har jag inte råd.

Sen har vi det här med dagis. Jag får ont i magen bara av tanken på att behöva lämna honom där, i och med vad som framkom i enkäten de fyllde i inför utredningen:

"Kevin är avskärmad, orolig, säger ofta att han inte mår bra, klarar inte av stora grupper eller instruktioner. Visar inget intresse för de aktiviteter avdelningen planerar."

Och rektorn vill inte hjälpa till med stödinsatser.

Nej, vi måste få hjälp NU. Inte om ett år. NU !!